Läs och sök i Tredje testamentet
| Det rättmätiga syftet med maskinerna enligt den gudomliga världsplanen. Privatmaktens nyttjande av maskinerna och bristen på existensmedel. Fackföreningsrörelser, politiska organisationer och föreningar | 109. En annan utomordentligt viktig och betydelsefull faktor, som också kommer att förändras under världsöverheten, är utnyttjandet av de moderna maskinernas fördelar. Med en maskin menas ju en realitet med vars hjälp man är i stånd att producera "arbete", vilket innebär att den är ett medel att befria jordmänskligheten från en del av dess dagliga grova arbete eller att underlätta detta. Eftersom en maskin tas i bruk och får framgång i världen endast under förutsättning att den på ett visst område kan utföra mer och bättre arbete än en jordmänniska, får detta till följd att det stundom byggs maskiner som kan prestera tio eller hundra gånger så mycket arbete som en enda jordmänniska klarar av under samma tidsrymd. För att jordmänskligheten i sin helhet ska kunna existera, måste den varje dag prestera en viss mängd arbete. Med hjälp av en maskin kan detta arbete minskas med lika många människors arbete som denna är byggd för att ersätta. Om en maskin till exempel ersätter hundra jordmänniskor, betyder det alltså att dessa hundra individer kan stå till förfogande för den övriga jordmänskligheten, vars totala arbetstid därigenom kan förkortas med dessa hundra jordmänniskors arbetstimmar. Eftersom miljontals maskiner används världen över, och nya ständigt uppfinns, betyder detta att den samlade jordmänsklighetens existensvillkor minskats med miljoner och åter miljoner jordmänskliga arbetstimmar – och ständigt fortsätter att minska. Jordmänskligheten har alltså genom maskinerna fått en utomordentlig fond av "fritid", som ständigt växer till. Detta innebär vidare att inte bara dess dagliga arbetstid kan förkortas, utan också att det, förutom "vilodagen" varje vecka, kan bli flera "fridagar" för varje enskild jordmänniska. Men eftersom dagdriveri inte är i harmoni med lagen för tillvaron, kommer det att oföränderligt ljuda över världen: "Sex dagar skall du arbeta, men på den sjunde dagen skall du vila." Detta betyder alltså att det överskott av "fridagar" som uppstår för individerna, rätteligen inte bör användas till dagdriveri. Men eftersom det ju inte sker något materiellt arbete under dessa dagar, måste arbetet bli av andlig art. Det innebär då att dessa materiellt fria dagar kommer att bli studiedagar för individerna. Den blivande världsöverheten kommer därför att upprätta skolor och lärosäten, där jordmänniskorna under dessa dagar med laglig rätt får studera konst, vetenskap, språk, samhällsekonomi, hantverk osv., och således får fri utbildning inom de speciella fack och på de områden som individerna själva får utpeka som mest överensstämmande med deras speciella lust, fallenhet och anlag. Härigenom kommer de i kontakt med lagen för tillvaron och utvecklas till mottaglighet för "den kommande stora födelsen". På så sätt kommer lagen för tillvaron att bli uppfylld under den blivande världsadministrationen. Men i våra dagar, då denna administration ännu är obefintlig, måste förhållandena helt naturligt vara de motsatta. Och vad maskinerna beträffar, bevittnar vi helt visst deras tillkomst och användning, liksom även den "fritid" de ger jordmänniskorna; men här visar sig skillnaden. Vi blir nämligen varse att denna "fritid" rent av utgör en underminerande "cancersjukdom" för själva jordmänskligheten. Den är nämligen identisk med det i den dagliga tillvaron nu till leda omtalade dagdriveriet, som, under beteckningen "arbetslöshet", i så stor omfattning breder ut sig i alla världsdelar. Eftersom arbetslöshet här betyder "medellöshet", blir vi i våra dagar vittne till att maskinerna skapar medellöshet och går emot den gudomliga världsplanen, vilken som vi just sett går ut på att låta maskinerna skapa en befrielse från något av det materiella tryck som ännu i form av grovt fysiskt arbete vidlåder jordmänsklighetens existens, för att alltså genom denna befrielse underlätta jordmänniskornas tillgång till andens eller den gudomliga kunskapens regioner. När vi söker finna orsaken till detta förhållande – att maskinerna således ännu inte bringats till fullbordad harmoni med världsplanen – måste vi återvända till de omständigheter som ännu betingar att rätten inte är förenad med makten och att jordmänskligheten eller dess samhällsekonomi ännu utgör en koloss som breder ut sig enligt mottot "var och en är sig själv närmast", koncentrerat i form av "privatintresset" – och därför inte i tillräckligt hög grad har fått det "blod" utvecklat inom sig, som i form av "gemensamma intressen" ska binda den samman till en enhetlig och fullkomlig rättens kropp. Eftersom "privatintresset" i form av "penningmakten" eller "privatmakten" äger värdena i världen, kommer denna makt att råda över allt arbete och därmed även över administrationen. Eftersom "privatmakten" inte kan vara intresserad av "det gemensamma intressets" eller "den gemensamma maktens" utveckling och maktförvärv, som ju betyder dess egen undergång, verkar den stimulerande enbart för sådana syften som kan utöka dess ägande och ge den ännu mer makt. Men för att upprätthålla sin makt och existens, måste den betjäna sig av en armé av arbetare. Eftersom dessa är levande väsen, blir privatmakten tvungen att genom en mer eller mindre snävt tillmätt arbetslön ge sina arbetare mat och bostad för att få utbyte av dem, precis på samma sätt som lantbrukaren måste ge sina husdjur föda och tak över huvudet, om han hoppas kunna få någon vinst av dem. När därför en maskin blir uppfunnen, har privatmakten stor fördel av att skaffa sig den, genom att denna makt blir i stånd att avskeda så många arbetare som maskinen konstruerats för att ersätta, och själv öka sin "privatförmögenhet" med det belopp som i form av arbetslön utgjorde dessa arbetares existensvillkor. Alltså en omständighet som inte precis är smickrande för privatmaktens harmoni med lagen för tillvaron eller det stora budet "Du skall älska din nästa som dig själv". Det påminner nämligen alltför mycket om uppfyllandet av de realiteter som "sann hedendom" eller den mörka världsmoralen är byggd på. Att denna omständighet inte desto mindre är ett verkligt faktum, därom vittnar den nu över hela världen växande arbetslöshet, som ovillkorligen måste bli dess konsekvens. Eftersom arbetslöshet i sin tur betyder medellöshet, blir resultatet att jordmänniskor i tusenden och åter tusenden berövas alla naturliga möjligheter att genom ärligt arbete skaffa sig sina dagliga livsförnödenheter. Och de oundvikliga följderna av detta måste i sin tur bli: armod, tiggeri, bedrägeri, prostitution, brottslighet, lättja, dagdriveri, funktionsnedsättning och självmord, företeelser som tillsammans absolut bara kan definieras som onatur, en tärande sjukdom eller ett gapande sår i den jordmänskliga samhällskroppen. Och detta sår breder nu ut sig med så våldsam fart, att massorna över hela världen börjar se sin existens hotad och därför genom fackföreningsrörelser, politiska organisationer och sammanslutningar av många olika slag har börjat sätta sig till motvärn. Och detta motstånd kommer heller inte att upphöra förrän världens alla värden har sammanförts i en för alla fem världsdelarna och hela jordmänskligheten gemensam finansiell förvaltning som, under beskydd av en världsöverhet och administrerad av en världsregering, kan bli en garanti för naturliga existensvillkor, sann lag och rätt, humanitet och allkärlek för varje levande väsen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt