Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 8
När den naturliga smakförmågan har gått förlorad
Efter att i de tidigare avsnitten i denna bok ha fäst uppmärksamheten på den disharmoni som blod-, fett- och köttätande förorsakar i den mänskliga organismen, såväl själsligt som kroppsligt, uppstår för varje allvarligt sökande läsare den stora frågan: Vilken är den idealiska födan?
För att svaret på detta inte ska bli alltför avskräckande, är det här nödvändigt att ge en liten överblick över köttätarnas inställning till den för människan mest naturliga födan. Denna föda är nämligen så enkel, så lite raffinerad och fri från kryddor och retmedel, att den för den kräsna köttätaren kommer att verka lika tråkig och omöjlig som vatten eller mjölk för alkoholisten. På samma sätt som denne har uppodlat ett helt onaturligt begär när det gäller drycker, har anhängaren av animaliska näringsprodukter, om än omedvetet och under en mycket längre tidsperiod, inom sig skapat ett allt överskuggande onaturligt begär när det gäller födoämnen. Släktena har under en mängd generationer till den grad vant sig vid smaken av köttprodukter, att den från att ha väckt en naturlig avsky övergått till att numera framkalla ett stort, onaturligt välbehag. Liksom organismen vid tillvänjning till tobak, alkohol och andra onaturliga njutningsmedel förlorar sin naturliga reaktionsförmåga inför dessa giftiga ämnen och de därmed blir "njutningsmedel", så mister organismen vid för stark tillvänjning också sin naturliga reaktionsförmåga mot de giftiga ämnen som den animaliska födan representerar, varvid dessa liksom tobaken och alkoholen väcker en onaturlig lustkänsla. Men även om tillvänjningen till en viss grad härdar organismen mot giftämnenas verkningar, kommer man inte ifrån att organismen i längden blir fullständigt underminerad. Denna underminering, som kan följa individen genom flera inkarnationer, är huvudsakligen synlig genom den ockulta synen. Eftersom det är smaksinnets uppgift att skapa avsky eller olust i individens medvetande inför onaturliga näringsprodukter, och skapa begär efter eller lust till de naturliga, är det således uppenbart att köttätarens smaksinne satts ur spel i och med att det inte ger avsky för blodprodukterna, utan tvärtom, som nämnts, låter smaken av dessa bli till en utomordentligt stor njutning. Men att njuta av ting som verkar nedbrytande eller undergrävande på organismen, och vars natur individen med hjälp av sin smak borde finna motbjudande, är detsamma som en last. Att vänja sig av med att äta djurens kroppar eller kroppsdelar, är alltså detsamma som att vänja sig av med en last. Men att vänja sig av med en last kräver ibland en oerhörd ansträngning och viljestyrka. Frigörelsen från denna last består just i att omskapa det förstörda smaksinnet, så att det återfår sin naturliga reaktionsförmåga mot skadliga livsmedel. Men smaksinnet kan omskapas endast genom en tillvänjning till naturliga produkter. Det som gör denna tillvänjning så besvärlig för den bortskämda individen är just, att de naturliga produkterna på grund av det felaktiga smaksinnet smakar, om inte avskyvärt, så dock illa eller mindre tillfredsställande. Men likaväl som tobak, alkohol och andra onaturliga njutningsmedel var motbjudande eller obehagliga före tillvänjningen, men efter hand blev lustframkallande, kommer de naturliga näringsprodukterna också så småningom att genom tillvänjning åter befordra det verkligt sunda och naturliga välbefinnandet eller behagsförnimmelsen hos individerna i fråga, på ett sätt som de ursprungligen är skapade till av naturen. Men för detta krävs alltså träning. Att denna last är allmänt förekommande, såtillvida att föräldrar och syskon, far- och morföräldrar och deras föräldrar, vänner och bekanta etc. i regel också är offer för den, ändrar ju inte principen eller upphäver lastens verkningar, men bländar däremot i många fall individens förnuft så att han inte ser klart på det aktuella området, utan just på grund av dessa omständigheter ibland rent av suggereras att tro, att hela det felaktiga näringsproblemet inte är felaktigt, utan fullständigt i kontakt med naturen och därför också i kontakt med ett sunt liv. Det är givet att en sådan inställning av medvetandet har en absolut dräpande effekt på viljan att göra det naturliga. Sådana förblindade individer skulle därför aldrig någonsin kunna bli av med suggestionen och därmed komma bort från lasten, om inte just de eviga lagarna som allt i naturen är baserat på, gjorde att en last aldrig i något fall kan existera utan att ge upphov till ett underminerande av organismen ifråga, alldeles oavsett i hur hög grad den framstår som en njutning för vederbörande individ. Och det är detta underminerande, i form av alla existerande organiska sjukdomar, som är den största agitatorn för människornas utveckling fram till den riktiga människofödan. Eftersom sjukdomarna tilltar i samma utsträckning som människornas näringsvillfarelser ökar, och en absolut hälsa eller sjukdomsfri tillvaro därmed blir omöjlig så länge lasten eller den narkotisk-animaliska näringskällan bibehålls, kommer alla människor genom sina organiska lidanden och sjukdomar att till slut ledas mot en renare näringskälla, mot fullständig hälsa. Den faktor som huvudsakligen leder mänskligheten fram till den riktiga människofödan, till hälsa, är således inte den vanliga propagandan i form av tal och skrift, för även om den saknades fullständigt, skulle mänskligheten oundvikligen ledas fram till en harmoni med naturen. Det som däremot är den bärande faktorn i denna ledning är lidandet eller sjukdomarna. Men den skriftliga eller muntliga upplysningen är ett strålande komplement till lidandet, som gör att utvecklingen går snabbare för de väsen som hunnit genomgå ett så stort mått av lidande, att de blivit mottagliga för just den teoretiska formen av påverkan och har lust och energi att rätta sig efter den. För övriga väsen saknar undervisning eller teoretisk påverkan all betydelse. För dem är den narkotisk-animaliska näringskällan på grund av det felaktiga och onaturliga smaksinnet ännu ett slags gungfly, ett slags flugpapper som de inte kan frigöra sig ifrån. Sjukdomarna eller lidandet är därför för dessa väsen det enda talande eller verkningsfulla språket, och det tillkommer var och en att vara tolerant och förstående gentemot sådana väsen, för de har ännu inte förmågan att fatta eller begripa situationens allvar. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt