Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 7
Invändningar mot upphörandet med den animaliska, narkotiska näringen och hur de ska bemötas
Hos många av mina läsare kommer mitt påpekande om de felaktiga näringsförhållandena helt naturligt att leda till åtskilliga invändningar.
Det finns således människor som menar att det skulle bli alltför många djur, om inte just människan åt upp dem.
Men en sådan invändning kan bara uppstå hos den som absolut inte har någon djupare insikt i själva den gudomliga världsordningen, för om så vore fallet skulle denne kunna se att antalet levande väsen regleras på helt andra vägar.
Samma krafter som reglerar havets djur, insekternas härskaror och övriga myriader av väsen utanför människornas räckvidd, omfattar och reglerar också väsendenas antal inom människornas område eller verksamhetsfält.
Att människan skulle bli undanträngd av får, kor och svin för att hon upphör med att äta dem, kan aldrig någonsin bli ett faktum, i synnerhet som ju all onaturlig djuruppfödning därmed skulle upphöra.
Av de levande väsendenas antal på jorden har det i själva verket fallit på människornas lott att reglera endast en obetydlig del, vid sidan av den verkliga regleringsfaktorn: jordens andliga atmosfär, genom att den är det direkt utlösande momentet i jordens tilldragnings- och frånstötningsförmåga, och denna i sin tur, enligt kosmiska analyser, utgör fundamentet för jordens astronomiska förhållanden och därmed för dess klimat.
Följaktligen blir den andliga atmosfären bestämmande för alla näringsförhållanden och existensmöjligheter och därmed även för de levande väsendenas antal på klotet.
En annan viktig invändning rör sig om frågan hur det ska gå med existensmöjligheterna för de tusentals människor, vars levebröd just är baserat på sysselsättning inom de stora affärsföretag eller verksamhetsgrenar som befordrar befolkningens försörjning med de ovannämnda narkotiska och alkoholhaltiga njutningsmedlen samt de animaliska produkterna. Upphoven till denna invändning är nämligen offer för föreställningen att alla dessa människor skulle förlora sin utkomst om alla människor plötsligt vände sig bort från den narkotisk-animaliska näringskällan. Men en sådan föreställning kommer även den att vid närmare granskning endast visa sig vara följden av ett helt ytligt betraktelsesätt och har ingenting med absolut verklighet att göra. Utvecklingen går nämligen efter bestämda, eviga, hårfina, orubbliga lagar som bland annat medför att den inte sker språngvis, utan absolut måste följa en mycket långsamt stigande skala i små steg, från ofullkomlighet till fullkomlighet. Av dessa steg, som är så mikroskopiskt små att ett enstaka steg knappast kan särskiljas från närmast över- eller underliggande steg, kan absolut inget enda hoppas över, utan alla steg måste upplevas av varje levande väsen. Ett lejon kan således inte plötsligt bli en apa, lika lite som en apa plötsligt kan bli en kulturmänniska. En sådan förvandling kan absolut endast äga rum genom en ofantligt lång och i en enstaka inkarnation helt omärklig utvecklings- eller förvandlingsprocess. Eftersom människornas närings- och kostförhållanden också är en fråga om utveckling, kan inte heller dessa förvandlas på ett ögonblick. Lika lite som de narkotisk-animaliska näringskällorna och de med dessa förbundna stora verksamheterna och dyrbara anläggningarna – vars snillrika teknik är på väg att nå höjden av genialitet – har kunnat växa fram på en dag, utan har blivit till genom många generationers dagliga liv och strävan, lika lite kan nya och för människan bestämda eller anpassade näringskällor och därtill ägnade verksamheter och anläggningar uppstå plötsligt, utan endast genom generationers gradvisa, stigande utveckling. Det finns därför ingen tobaksverksamhet, inget bryggeriföretag för alkoholhaltiga drycker, ingen slakteriverksamhet, ingen anläggning för boskapsavel, eller någon som helst annan form av verksamhet som hör ihop med den narkotisk-animaliska näringskällan, som kommer att bli ruinerad eller drabbas av arbetslöshet på grund av mänsklighetens plötsliga övergång till en ny näringskälla, eftersom en sådan plötslig övergång alltså är absolut omöjlig. Människorna är ju spridda över alltför många olika utvecklingssteg för att de samtidigt skulle kunna gå över till en ny näringskälla. Övergången kan därför endast ske gradvis, på så sätt att den ena människan efter den andra, allteftersom hon går framåt i utveckling genom sina sjukdomar och lidanden, sina erfarenheter, sin intelligens och känsla, kommer att förnimma eller uppleva ofullkomligheten med den gamla djuriska näringskällan. Men denna gradvisa övergång är inte något nytt fenomen, utan en realitet som redan nu visar sig vara under full utveckling och är synlig inför våra ögon i det dagliga livet. Det vore hopplöst att gå emot denna övergång, eftersom det skulle vara detsamma som att gå emot blixt och dunder; det skulle vara detsamma som att försöka ändra på jordens bana och solens position i universum. Var och en kan därför känna sig fullständigt lugn, eftersom övergången till den nya näringskällan inte kommer att forma sig på ett sätt som kan vålla obehag eller olycka för människorna. Den är en naturlig process som varje jordisk människa ovillkorligen måste möta och gå igenom för att bli den verkliga "gudamänniskan", på samma sätt som hon en gång fick möta och leva sig in i den djuriska näringskällan för att bli ett uttryck för genialiteten i den djuriska tillvaroformen. Vad gäller min redogörelse för konsekvenserna av den animaliska näringskällan, kan eventuellt också den frågan uppstå, hur "allt kan vara mycket gott", om dessa konsekvenser är riktiga. Men här måste jag hänvisa till Livets Bog. Jag kan dock nämna, att alla väsen ju nödvändigtvis måste gå igenom mörkret och lidandet, för utan upplevelse av mörker, ingen upplevelse av ljus. Mörkret är således en gudomlig anordning. Frågan är bara vem som ska utlösa eller manifestera det. Försynen eller Gudomen måste ju använda de väsen som av naturen är bäst lämpade för detta, det vill säga de väsen vars kärleksförmåga ännu är så primitiv eller latent, att detta mörka manifestationssätt ännu är deras högsta njutning eller lycka och därmed deras livsbetingelse. Men på grund av denna deras manifestation av mörker blir ju dessa väsen bundna till mörkrets eller lidandets zoner. Men då verkningarna av deras mörka manifestations- eller handlingssätt faller tillbaka på dem själva i form av svåra lidanden och olyckor, börjar samtidigt en svag längtan efter en fullkomligare och renare tillvaro att utvecklas hos dem. I dessa väsens innersta medvetandeskikt börjar således aningen om ett högre tillvaroplan att gry. Det är för de väsen som befinner sig i denna morgongryning som dessa rader är skrivna. Hos de utpräglade rovdjuren finns ingen sådan gryning, inte heller i de mest primitiva mänskliga blod- och köttätarnas medvetande. Föreställningen att människan inte kan leva utan kött – alltså samma livsbetingelse som rovdjurets – är här ännu orubblig. Det skulle vara hopplöst att tala dessa väsen till rätta, men man bör naturligtvis ändå i allra högsta grad vara tolerant inför denna deras livssyn, för deras kärleksförmåga är alltför ringa för att de ska kunna förstå något annat, och de måste därför ännu en tid, i form av blod- och köttätande, utlösa de orsaker som förr eller senare ska överskugga dem med det kvantum lidande de ännu saknar för att kunna få en fullkomlig kärleksförmåga, och därmed en hundraprocentig avsky inför att vara ett redskap för utlösningen av den dräpande principen eller lidandet. Denna bok kommer således inte att bli förstådd eller accepterad av dessa väsen och är därför endast avsedd att tas emot av de väsen som redan börjat känna antipati eller avsky för all slakt och allt dråp, men som på grund av bristande upplysning ännu befinner sig i likätarnas led. Mina ord är således riktade till de väsen som längtar efter en högre och renare form av tillvaro, och vars hela medvetandeinställning går ut på att bli omformad till att vara tjänlig för genomströmningen av den allra högsta medvetandeenergin eller "den heliga anden", till väsen som verkligen önskar möta "den stora födelsen", till väsen som hungrar och törstar efter att få veta "vad de ska göra för att bli saliga". Mina ord är avsedda för de väsen som önskar utbilda sig till att bli de högsta redskapen för manifestationen av visdom och kärlek, och som önskar vara med om att göra "Guds rike" eller det riktiga människoriket till ett faktum på jorden. Mina ord är, för alla dem som har förmågan att se det, ett vetenskapligt komplement till Kristi ord till Nikodemos: "Om en människa inte blir född på nytt av vatten och ande, kan hon inte komma in i Guds rike." "Guds rike" är det rike i vilket det inte finns "sorg eller klagan", det är det rike i vilket "rättfärdighet bor" – det vill alltså säga det rike som jag i Livets Bog benämner "det riktiga människoriket". Eftersom individens fysiska kropp huvudsakligen består av vatten, innebär detta att bli född på nytt av "vatten" detsamma som att födas i en ny fysisk kropp. Men med en ny fysisk kropp menas här inte blott och bart en ny inkarnation, utan i stället en fysisk kropp av nytt slag. Denna nya form av fysisk kropp är "den riktiga människokroppen", som för närvarande är i stark utveckling just genom individens växande avsky för likätande eller blod- och köttätande. "Den riktiga människan" kan endast älska sin nästa som sig själv, och följaktligen kan det omöjligt vara en livsbetingelse för henne att äta sina medväsens organismer eller existera genom deras död och lemlästning. Då ande är detsamma som medvetande, innebär detta att bli född på nytt av "ande" detsamma som att bli född i ett nytt medvetande. Men om detta nya medvetande är av samma slag som det gamla, kan det ju lika lite som detta inverka på individens inlemmande i "Guds rike". Kristi ord uttrycker därför inte blott ett nytt medvetande, utan även en ny form av medvetande. Denna nya form av medvetande är "det kosmiska medvetandet" eller "den heliga anden". Då "helig" är ett uttryck för den högsta renheten, och denna återigen är detsamma som verklig kärlek, och kärlek i sin tur är den högsta livgivande principen och motsatsen till den dräpande principen, som ju är livsbetingelsen i det djuriska medvetandet, blir detta att "födas av ande" detsamma som att födas i "det riktiga människomedvetandet". Kristi ord, omsatta i modern vetenskaplig form, kan således uttryckas på följande sätt: "Om inte den jordiska människans fysiska kropp förändras från djurkropp till människokropp och dess djuriska medvetande inte förändras till 'kosmiskt medvetande' eller 'den heliga anden', kan hon aldrig bli en fullkomlig undersåte i 'det riktiga människoriket', utan måste framdeles tillhöra den dräpande principens zon eller djurriket och där vara underkastad dess mörka tillvaroform." Därför säger den gudomliga rösten till de jordiska människorna i dag: "Saliga är de som vänder sig bort från den dräpande principen och som har börjat göra kärleken till livsbetingelse, ty de är på väg mot en förklarad tillvaro. Genom dem uppstår 'Guds rike' på jorden." |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt