Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 6
Hur de olämpliga näringsförhållandena inverkar på sitt upphovs ödesskapande
Helvetet är inte en straffanstalt i form av en glödande ugn på ett eller annat ställe, avsedd för evig förbränning av levande väsen, utan framträder i stället som en här i det dagliga livet särskilt välkänd realitet, i och med att all sjukdom, sorg och plåga är ett helvete.
Något annat helvete finns absolut inte.
Eftersom sjukdom, sorg och plåga, eller allt elände, är uttryck för verkningar av utförda handlingar, som inte har varit i överensstämmelse med de eviga lagar i kraft av vilka världsalltet upprätthålls, innebär helvete således detsamma som den samlade disharmonin i tillvaron.
Då den jordiska människan inte utgör någon färdigutvecklad människa, utan på många områden ännu är okunnig om dessa eviga lagar, överträder hon dem ständigt.
Eftersom all överträdelse endast kan ske genom en från individen utstrålande kraft, och då all kraft eller energi, enligt Livets Bog, inte kan gå i rät linje, utan måste röra sig i cirkelbanor och således med nödvändighet måste återkomma till sitt upphov, så innebär det, att den utlösta energin vid all slags överträdelse kommer tillbaka till sitt upphov och förorsakar en motsvarande disharmoni.
Detta upphov kommer därvid att bli föremål eller offer för samma öde som det utlöst mot sin omgivning eller sina medväsen.
Eftersom ingen slakt, inget blod- och köttätande, kan äga rum utan att betyda en onaturlig död och fasa för de väsen vars organismer blir offrade, kan blod- och köttätaren således omöjligt fritas från att förr eller senare möta verkningarna av denna sin större eller mindre delaktighet i det mot de nämnda väsendena riktade mörka ödet.
Då dessa verkningar, från det de blivit utlösta till dess att de når tillbaka till sitt upphov, ibland måste röra sig i en ofantligt lång passage eller cirkelbana i världsrymden, är de ofta på väg i flera hundra år, trots att de rör sig med en hastighet som långt överstiger både ljusets och de vanliga radiovågornas.
Detta betyder vidare, att människor som i dag är med om att slakta, fiska eller på annat sätt dräpa djur, i många fall inte möter huvudverkan av denna sin handling i nuvarande, utan först i efterföljande liv.
Här måste man erinra om att alla levande väsen är eviga realiteter och således alltid har existerat, men naturligtvis i skiftande organismer eller kroppar, eftersom dessa ju består av materia och därmed, i likhet med andra materiella realiteter, maskiner och redskap, efter hand blir gamla och utslitna och ständigt måste förnyas.
Men när de nämnda verkningarna når tillbaka till individen, inverkar de på hans utstrålning och tillstånd och medverkar därmed till att individen i fråga blir föremål för smärta och lidande.
För en vanlig jordisk människa blir således verkningarna den osynliga eller dolda orsaken till att hon blir indragen i krig, lemlästning, dråp, mord etc.
På samma sätt är det stora flertalet av jordens människor i sitt nuvarande fysiska liv föremål eller offer för huvudverkningarna av blod- och köttätande i sin tidigare tillvaro, samtidigt som de naturligtvis också är föremål för verkningarna av övriga handlingar eller manifestationer som de har utlöst i tidigare liv.
Inget väsen kan således slippa ifrån verkningarna av sina ofullkomliga handlingar.
Men det är ju enbart gudomligt.
För om det motsatta vore fallet, skulle all utveckling ha avstannat och döden skulle härska i universum i stället för livet.
Det är givet att jag här inte kan gå in på detaljer angående själva gestaltningen av ödet, och jag hänvisar därför till Livets Bog. Men jag måste ändå fästa uppmärksamheten på att det ovannämnda på inget vis enbart är spekulationer eller teorier, utan är verkliga fakta, eftersom de ödesskapande strålarna i sina cirkelbanor, i kraft av högre, ockulta sinnen, kan följas genom världsrymden och där iakttas lika lätt som fysiska realiteter kan iakttas genom fysiska sinnen. Förutom huvudverkan uppstår också en biverkan vid blod- och köttätande. Energivågorna som befordrar dessa verkningar har endast mycket korta banor att gå. Dessa verkningar kommer därför att utlösas ögonblickligen, vilket innebär att de börjar samtidigt med smältningen av de omtalade animaliska produkterna. Biverkningarna i fråga är i allmänhet så att säga mikroskopiska, och märks inte när produkterna hör till de så kallade "färskvarorna". Men vid regelbundet intag eller upprepad förtäring blir verkningarna underminerande för organismen, och just därför att det sker obemärkt eller i det fördolda är det så mycket farligare och kommer endast att märkas i sin kulmination, i form av organiska sjukdomar. Dessa verkningar orsakas av den alltför stora skillnaden mellan "likämnenas" egenvibration och den levande organismens egenvibration, i vilken de tas upp som näring. När denna skillnad varaktigt vidmakthålls, vilket alltså sker vid en ständig blod- och köttkonsumtion, kommer likämnenas egenvibration att till slut övervinna organismens egenvibration, och individen i fråga förlorar därmed i motsvarande grad kontrollen över organismens normalfunktion. Där likämnenas egenvibration blir den starkare, står organismen försvarslös inför varje invasion av främmande kroppar (baciller och bakterier), eftersom dessas egenvibration harmonierar med likämnenas egenvibration och således inte behöver övervinna något motstånd för att ta organismen eller delar av den i besittning. Och där organismen på detta sätt har blivit besegrad, uppvisar den en mer eller mindre uppenbart livsfarlig organisk sjukdom. Det är en sådan underminering av organismens normalvibration, dels i form av blod- och köttätande, dels i form av bruket av narkotika och andra olämpliga närings- och kostförhållanden, som är den verkliga orsaken till alla former av sjukdomar, antingen det gäller tuberkulos, cancer, bölder, gikt, gallsten, njursten, sjuklig fetma, hjärtsvikt, onormalt blodtryck, blodbrist, matsmältnings- och avföringsbesvär eller liknande. Bruket av narkotiska berusningsmedel i alla former, samt intaget av blod- och köttföda, är alltså företeelser som inte kan undgå att befordra den egna, alltför tidiga döden. Men ett väsen som påskyndar eller befordrar sin egen död är ju "självmördare". Varje människa som ännu inte har kommit i kontakt eller harmoni med den naturliga näringskällan, är således på grund av sitt blod- och köttätande inte bara med om att mörda sina medvarelser, utan hon är även, om än långsamt, med om att mörda sig själv. Hon är både "mördare" och "självmördare", och längre kan hon inte komma när det gäller att representera överträdelsen av femte budet eller att undergräva det eviga fundamentet för det fullkomliga livet: Du skall inte dräpa. En sådan individ representerar ännu hedendomen och måste i motsvarande grad vara underkastad dess lagar och konsekvenser, bli belastad med sjukdomar och lidande, helt oberoende av om han är "präst", "biskop" eller "påve", eller hur mycket han än må kalla sig "kristen", "helig", "omvänd", "salig", "rättroende" eller dylikt. Den verkligt stora överstrålningen av "den heliga anden", eller den fundamentala formen av "den stora födelsen" och den därav utlösta förklarade tillvaron som "gudamänniska", kan ingen individ uppnå så länge denne ännu hungrar efter andra väsens kött och blod, ännu är både mördare och självmördare. Och väsendet måste således under denna tidsperiod i motsvarande grad alltjämt sakna "kosmiskt medvetande" eller den verkliga förmågan att "se Gud". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt