Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 4
Varför jordmänniskan främst äter grova animaliska födoämnen
Medan alla de beskrivna njutningsmedlen utan undantag i själva verket inte är födoämnen och därför inte har något med näringen att göra, kan däremot de produkter jag nu ska nämna inte frånkännas att i viss mån utgöra verkliga näringsmedel.
Men det är också endast i viss mån.
De hör nämligen till de slags näringsmedel som är anpassade till organismer av lägre eller mer robust och primitiv natur än den mänskliga, eller med andra ord, de är näringsmedel som den jordiska människan i själva verket mer eller mindre har vuxit ifrån, men i stor utsträckning utan att veta om det.
Men de talrika abnorma tillstånd som dessa näringsmedel förorsakat har ändå medverkat till en begynnande, starkt stigande utveckling av individernas näringsmedvetande eller tendens till att begära en mer förfinad och för deras högre utvecklade organismer och upphöjda andliga inställning bättre anpassad och mer naturlig föda.
De födoämnen som de jordiska människorna således har vuxit ifrån och därför börjat avsky, kan alltså absolut inte betraktas som normala för dessa väsen, eftersom sådana födoämnen i viss mån också visar sig vara uttryck för en ovidkommande, främmande energi för stora delar av organismen. Till sådana födoämnen hör: kött, fläsk, fisk, fett, hummer, krabbor, räkor, sniglar, musslor och dylikt. Dessa födoämnen är endast lämpliga för väsen med grova och robusta organismer, såsom lejon, tigrar, hyenor, hundar, katter etc. I samma grad som den jordiska människans utvecklingssteg ligger över dessa väsens utvecklingssteg eller stadier, i samma grad blir dessa näringsprodukter onaturlig föda för henne. När människorna ändå i stor utsträckning intar dessa produkter som daglig föda, är det ett tecken på att deras näringsmedvetande eller smakorgan inte har kunnat följa med i samma utvecklingstempo som gäller för den övriga delen av organismen. Dessa smakorgan åstadkommer därför ännu inte den för människornas framskridna stadium riktiga hungern eller törsten, eller det normala begäret efter de för steget i fråga passande näringsprodukterna. Med andra ord, dessa produkters speciella smak har människorna ännu inte hunnit vänja sig vid eller uppskatta tillräckligt, så att den kunnat överträffa smaken på de nämnda animaliska ämnena. Man får därför bevittna det egendomliga förhållandet, att människorna i dag väljer just de grova animaliska födoämnen eller den köttkost som i själva verket, som näringsmedel betraktat, ligger alltför långt under det steg för födoämnen som för den kosmiska eller ockulta synen visar sig vara det riktiga för den framskridna jordiska människans organism. Den nuvarande jordiska mänskligheten, som annars i väldigt stor utsträckning är modern eller med sin tid, är således på näringens område i själva verket ännu omodern eller gammalmodig. Människan kan – inte bara på det andliga utan även på näringens område – med Bibelns ord beskrivas som "den förlorade sonen som äter tillsammans med svinen". Ja, hon inte bara äter dessa primitiva produkter som hon anser vara nödvändiga för livets uppehälle, utan hon har till och med ibland gjort ätandet, eller detta att stilla sin onaturliga hunger, till huvudsak i varje form av förlustelse. Människan lever således i detta fall för att äta, medan hon i verkligheten endast skulle äta för att leva. Då alla de här nämnda animaliska produkterna tagits ut ur dräpta väsens organismer, kan de inte undgå att hänföras till "likdelar". Och varje form av förtäring av sådana är därför identisk med "likätande" och kan som sådant naturligtvis endast höra ihop med en primitiv, djurisk natur och absolut inte höra hemma i en högre form av mänsklig kultur eller tillvaro. Men låt mig här genast påpeka att jag naturligtvis inte framför dessa analyser för att angripa någon som är köttätare, slaktare, jägare eller fiskare. Tvärtom är det min uppfattning, att varje individs förhållande till de här omtalade problemen vad gäller dennes andliga inställning, begåvning och utveckling, måste avgöras av denne själv och inte av vare sig mig eller andra. Att jag för fram dessa analyser, beror på att näringsfrågan är av så allvarlig karaktär för mänskligheten att ingen enskild individ kan bli verkligt frisk eller uppnå en verkligt sjukdomsfri tillvaro, förrän han kommer i kontakt med en sådan näringskälla som – utan att vara baserad på mord och lemlästning – i enlighet med eviga lagar är anpassad till den nivå på vilken den utvecklade människan befinner sig. Jag ska därför i denna bok påvisa utvecklingen av en sådan näringskällas förekomst på jorden samt ge en överblick över hur dessa animaliska födoämnen eller produkter, förutom att betyda dråp och lemlästning för de väsen ur vars organismer de är tagna, också innebär mord och självmord för de mänskliga väsen som upptar dem som näring i sina organismer och därför står i strid med själva lagen för tillvaron eller det eviga budet "Du skall inte dräpa". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt