Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 29
Kokningen av de grova eller svårsmälta vegetariska produkterna bibehålls
Då de här omnämnda vegetariska produkterna innehåller A-livsenheter som måste dräpas innan B-livsenheterna kan frigöras, har människorna, allteftersom de utvecklades och deras organismer blev mer förfinade och mindre ägnade att själva utföra denna dråpprocess, också här övergått till att använda kokningen som dräpande medel.
För organismen återstår det sedan endast att utlösa förruttnelse- eller upplösningsprocessen.
Men för det ändamålet är organismen, i kraft av matsmältningsorganen, utrustad med särskilda förutsättningar, så att den kan framkalla denna process på konstgjord väg.
Förutom kokningen har människorna också uppfunnit "stekningen" för att befordra dråpprocessen eller avlivandet av A-livsenheterna. Denna avlivningsmetod är dock inte tillrådlig. Förvisso befordrar den avlivandet av A-livsenheterna, men den förvandlar därutöver i stor utsträckning deras lik till förkolnat stoft eller aska, en process som är högst olämplig för organismen, eftersom denna endast är skapad för att vidarebefordra det organiska likstoftet och inte för att behandla aska. All stekning kommer därför att utgå ur det framtida hushållet. Något annorlunda förhåller det sig med kokningen. Den omvandlar inte produkterna till kolstoft eller aska, utan befriar endast organismen från dråpprocessen med A-livsenheterna. Kokningen kommer därför att bibehållas så länge människorna ännu är hänvisade till att använda de grova vegetabiliska produkterna, i vilka B-livsenheterna är inkapslade i A-livsenheter. Detta hindrar naturligtvis inte att det i dag finns människor, vars organismer är av så robust natur att organismerna i fråga själva kan befordra dråpprocessen och följaktligen ännu för en tid göra kokningen överflödig, vilket gör det möjligt för dessa människor att förtära produkterna som "råkost". Men moraliskt sett har därigenom ingen terräng vunnits, eftersom A-livsenheterna, som nu inte blivit dräpta vid kokning eller på annat konstgjort sätt, ju ändå måste avlivas av organismen innan B-livsenheterna, som är den verkliga näringen, kan frigöras. Dessutom är det också ett faktum att organismen utvecklar sig i riktning mot att bli mer och mer förfinad. Vi ser att den primitiva naturmänniskan kan äta rått kött, grova rötter och på det hela taget äta råa produkter i långt större utsträckning än den förfinade kulturmänniskan. Om detta sistnämnda väsen därför övergår från att livnära sig på produkter i kokt tillstånd till att äta dessa råa, blir detta, i varje fall vad beträffar de grövsta och mest svårsmälta växtprodukterna, att betrakta som en tillbakagång. Men i den riktningen går utvecklingen lyckligtvis inte. Den går i riktning mot en förfining av organismen och gör därmed denna allt mindre ägnad att själv utföra dråpprocessen, samtidigt som utvecklingen i motsvarande grad leder fram till det rena fruktköttet, vilket, som vi tidigare nämnt, utgör den högsta, idealiska "råkosten" för människan. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt