Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 28
Mellanledet mellan kött- och fruktnäringen
Som vi nu fått kännedom om, är den idealiska födan för den nuvarande jordiska kulturmänniskan absolut inte animaliska livsmedel, utan den står att finna bland de vegetariska livsmedlen.
Av dessa livsmedel är det ätliga fruktköttet det renaste och ädlaste, men då det ligger för högt för henne, i den meningen att det inte kan utgöra hundraprocentig näring, måste hon även rikta blicken mot andra vegetariska produkter, som kan ersätta de felande procenten.
Dessa produkter kan indelas i tre kategorier, nämligen "kärnprodukter", "rotprodukter" och "bladprodukter".
Till den första kategorin hör sådana produkter som är framställda av växternas kärnor, säd och nötter – såsom bröd, mjöl, gryn, färs av nötter samt olika köttfria bönrätter, ärtsoppor etc.
Till den andra kategorin hör sådana produkter som är framställda av växternas rötter, det vill säga rätter gjorda av potatis, morötter, palsternackor, rödbetor, selleri eller andra ätliga rotfrukter.
Den tredje kategorin omfattar i stället alla rätter som är framställda av blad och stjälkar, till exempel sallader, grönsaksrätter, olika slags köttfria kålrätter och liknande.
Individer som önskar lämna den animaliska näringen är alltså hänvisade till att söka sin näring bland de här nämnda produkterna eller rätterna, som utgör det stora mellanledet mellan kött- och fruktnäringen. Att föreskriva vad individen ska äta eller helst välja av de här nämnda livsmedlen, låter sig inte göras, eftersom det i huvudsak endast kan avgöras av den enskilda individen själv. Eftersom en mycket stor del av jordens befolkning är sjuklig och därför i själva verket endast är att betrakta som "patienter", är det högst individuellt vad olika individer kan tåla. Vad den ena individen tål är mycket ofta direkt olämpligt för den andra. Vidare har den andliga inställningen en fundamental betydelse. Ett mycket starkt andligt upplyst och kärleksfullt inställt väsens organism kan många gånger endast med mycket stor svårighet smälta de hårda, grova rotprodukterna, något som också ibland kan vara fallet med de grova nöt- och kärnprodukterna. En sådan organism kan därför endast tåla de milda och mer förfinade sorterna. Man kan därför endast föreslå nybörjaren på vegetarisk kost att noggrant söka iaktta verkningarna av det ena eller det andra livsmedlet som är framställt av vegetariska produkter, för att därigenom konstatera vad som är särskilt lämpligt eller passande för just honom eller henne. Varje individ måste således vara noga med att hålla sig till sådana livsmedel som han inte får obehag av, och där matsmältningen kan pågå utan att han så att säga märker det. Här kanske några kommer att invända att det går alldeles utmärkt för dem att smälta animaliska produkter, men då måste jag svara att det i själva verket endast är en tidsfråga hur länge denna förmåga finns kvar, eftersom den uteslutande beror på vanans makt genom nedärvda traditioner, och att den kraftförlust som individen i fråga måste vidkännas när den upptar den animaliska näringen i organismen, förr eller senare kommer att ge utslag i en reaktion i form av ett eller annat organiskt lidande. Vad gäller kärn-, rot- och bladprodukter innehåller dessa i viss utsträckning, i likhet med de animaliska produkterna, en serie A-livsenheter, för vilka det som tidigare nämnts inte är naturligt att bli upptagna som näring i en organism. Därför finns det också ett visst motstånd att övervinna när dessa produkter tas upp i organismen, eftersom de nämnda livsenheternas organismer först måste dräpas och upplösas, innan de däri befintliga B-livsenheterna kan frigöras och levande övergå i organismen som näring. Då A-livsenheterna i växtämnena inte på långt när är lika talrika och inte heller tillnärmelsevis lika långt utvecklade som A-livsenheterna i de animaliska produkterna, blir dessa förstnämnda livsenheters upplösnings- och förruttnelseprocess långt ifrån lika skarp och genomträngande. Detta medför i sin tur att avföringen inte blir tillnärmelsevis lika stinkande eller giftig av vegetariska produkter som fallet är med de animaliska. Den vegetariska näringen utgör alltså den dräpande principen i långt mindre omfattning än den animaliska. Den innebär inte en lika stor överträdelse av det femte budet som den animaliska och kan därför hänföras till en högre medvetandenivå. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt