Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 25
En temporärt fullkomlig föda för den sanna gudamänniskan
Utvecklingens mål är alltså, som nämnts, att föra människorna bort från en sådan primitiv tillvaro där en mycket stor del av deras matsmältning är en förruttnelseprocess, och där organismen måste utvinna de för dess upprätthållande nödvändiga levande livsenheterna ur fördärvade eller upplösta lik.
Det är inte meningen att organismen ska förbli en avstjälpningsplats för alla källor till organiska sjukdomar.
Utvecklingen kommer således att föra människorna fram mot ett tillstånd, där deras organismer omskapas till att kunna uppta näringslivsenheterna direkt från naturen, vilket alltså innebär att endast inta sådana "B-livsenheter" som inte är inkapslade i ämnen vilka först måste fördärvas eller upplösas för att de ska kunna frigöras; livsenheter som av naturen är frigjorda och endast väntar på att upptas som näring i en organism, så att deras vidare utveckling kan befordras normalt.
Finns det då sådana livsenheter? Ja, jag har redan tidigare anvisat den vegetariska näringskällan som vägen fram mot ovannämnda tillstånd. Inom den vegetariska näringskällan finns det just sådana livsenheter som endast är mycket lätt eller svagt inkapslade, och vars frigörelse därför inte är avhängig av någon föregående förruttnelse- eller upplösningsprocess via matsmältningen. Sådana livsenheter förekommer i många olika slag av ätligt "fruktkött". Med fruktkött menas här det "kött" som finns runt kärnan. Hos de ätliga frukterna består detta "kött" nästan uteslutande av livsenheter som direkt övergår i organismen, och för vilka det alltså är en naturlig utveckling att tas upp som näring i denna. Då det här alltså inte krävs någon särskild föregående energiutlösning för dråp, ingen föregående förruttnelseprocess, och eftersom organismen därigenom också i motsvarande grad befrias från att vara soptunna för allsköns onyttiga likrester, blir den med nödvändighet finare och friskare. Den högsta formen av föda här på jorden är således rent fruktkött, men naturligtvis endast från helt fullmogna, ätliga frukter. I omogen frukt är livsenheterna ännu inte färdiga att upptas som näring i organismen. Till frukter som i dag kan räknas som riktig människoföda hör äpplen, päron, plommon, vindruvor, bananer, meloner, ätliga bär och många andra frukter som har kött runt kärnan. Då livsenheterna i dessa frukter nästan uteslutande är "B-livsenheter", vilka som nämnts går direkt in i organismen och därför inte behöver undergå någon föregående dråpprocess, är kokning av dessa helt meningslös och onyttig, ja, till och med skadlig, eftersom man då försämrar livsenheternas hälsotillstånd. De nämnda frukterna utgör alltså den absolut fullkomliga och verkligt sanna "råkosten". De tillhör tillvarons mest upphöjda "rätter", eftersom de till skillnad från andra slag av näringskällor inte är baserade på utlösningen av den dräpande principen, utan har framställts av livets största "matexpert" – naturen själv – efter de mest fullkomliga kemiska lagar. Det är livets egen servering av "dagligt bröd" för de väsen som ska uppfylla kärlekens stora bud, eller för den jordiska människan när hon en gång, "född på nytt av vatten och ande", gestaltar den sanna gudamänniskan. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt