Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 17
Livsenhetsprincipen i världsalltet
För att lära känna de tidigare nämnda livsenheterna måste vi först få kunskap om själva livsenhetens grundprincip.
För att göra den lättare tillgänglig har jag framställt symbolen på nästa sida.
Den samlade runda figuren visar ett levande väsens framträdande som livsenhet.
Det innersta vita, runda fältet med den inritade triangeln ska beteckna jaget i detta väsen.
Men ett jag kan inte existera eller uppleva livet annat än genom organ eller kroppar, och det levande väsendet har också enligt Livets Bog sex sådana huvudorgan eller kroppar.
Av dessa kroppar är det endast den fysiska som upplevs fundamentalt av den jordiska människan, medan de övriga kropparna, som ju är av andlig natur, träder mer i bakgrunden som "undermedvetande" i individens fysiska tillvaro, och har sitt säte i den i Livets Bog likaså omtalade "evighetskroppen".
Denna samlade kroppskombination är markerad på symbolen med den mörka runda ringen omkring det runda vita fältet.
Inne i denna runda ring kan vi se åtta cirkelformade figurer, som var och en liknar den samlade bilden eller huvudsymbolen.
Dessa figurer ska beteckna organen i individens fysiska kropp.
Dessa organ är nämligen enligt Livets Bog också "levande väsen" och utgör således vart och ett en livsenhet.
Att det på symbolen finns åtta figurer, är ett godtyckligt val och ska inte ange det verkliga antalet organ hos det levande väsendet, eftersom detta är mycket större hos varje väsen.
Då dessa organ således är levande väsen eller livsenheter, består de i sin tur av ett jag och en kroppskombination, vilket ju också, liksom på huvudfiguren, är uttryckt genom en rund, vit figur med en triangel omgiven av en mörk, rund ring, inom vilken vi återigen finner åtta figurer av samma slag som huvudfiguren, men i mindre format. Detta betyder alltså att organen, som levande väsen betraktade, också är utrustade med organ, som även de kan betecknas som "levande väsen". Då även dessa sistnämnda organ således är levande väsen, har ju även de sina organ, vilka återigen är att betrakta som levande väsen. På så sätt kan vi fortsätta utan att någonsin komma till någon slutpunkt eller till ett upphörande av livet. I verkligheten består livet uteslutande av "levande väsen". Allt är liv. Men då denna omätliga härskara av levande väsen spänner över ett oändligt utvecklingspanorama, kommer dessa väsen att vara inbördes oändligt olikartade i själva manifestationen eller framträdandet. Det är denna olikhet som blir ett absolut villkor för dessa väsens existens eller upplevelse av livet. Det är ju just denna olikhet som medför att var och en av de levande väsendena, i form av upplevelsen av sitt eget liv, kan vara organ för andra levande väsen och på så sätt främja livet för andra. Men hur skulle de kunna uppfylla denna sin mission om de vore precis lika varandra, levde under samma dimensioner eller var exakt lika stora? Hur skulle våra lungor kunna vara lungor för oss, eller hur skulle våra njurar, celler, molekyler, atomer, elektroner etc. kunna vara tjänliga som material för vår kroppsstruktur och manifestation, om de vore "människor" eller levande väsen av samma kategori som vi själva? En sådan eventualitet skulle ju vara motsatsen till vad som är ett absolut faktum, nämligen: livet. Och en verklig död eller ett absolut "intet" skulle i så fall vara förhärskande. Världsalltet, med dess vintergatssystem, solar, planeter, kontinenter, hav, sfärer och tillvaroplan eller andra manifestationer av den evige Fadern, skulle aldrig någonsin ha blivit uppfattat av ett levande väsens hjärna, eftersom en sådan, lika lite som någon av de övriga nämnda realiteterna, kunde ha existerat. Men exakt detsamma skulle ha varit fallet, om inte våra organ, celler, molekyler etc., eller allt som hör hemma under begreppen "ämne" eller "materia", just var identiska med "levande väsen". Om inte ämnet vore en kombination av livsenheter, skulle det aldrig någonsin kunna representera vibration eller rörelse. Ett livlöst ting kan ju absolut inte åstadkomma rörelse. Här kanske man invänder att vi i det dagliga livet ser att många "döda ting" rör sig. Vi ser således hur molnen rör sig på himlen, och vi ser hur vattnet forsar fram i floder och bäckar, vi upplever havets dånande bränningar, liksom vi känner till att kloten och stjärnorna rör sig i förhållande till varandra. Men är nu allt detta "döda ting"? Nej! Det är naturligtvis endast i den primitiva eller andligt oupplysta människans fantasi som de uppfattas som "döda" och blir betraktade som "naturkrafter". Men saken är ju den, att alla dessa rörelser eller det samlade makrokosmos, på samma sätt som mikrokosmos, också är ett uttryck för levande väsen eller livsenheter. Liksom våra organ, celler och övriga kroppsmaterial är livsenheter inom oss, är vi själva organ inne i ett större väsens organism. Detta större väsen är – jorden. Jorden är nämligen också en livsenhet med ett jag och en kroppsstruktur. Det fysiska jordklotet är således denna livsenhets fysiska kropp. Jorden utgör i sin tur ett organ i solsystemet, som också är en livsenhet, vars fysiska kropp alltså utgörs av själva den fysiska solkroppen med tillhörande planeter. Solsystemet är vidare ett organ i vintergatssystemet, som på samma sätt också framträder som en livsenhet med ett jag och en kroppsstruktur. Detta väsen eller denna gigantiska livsenhet är i sin tur ett organ i ett ännu större system eller väsen, och på så vis fortsätter det i det oändliga. Inget levande väsen kan således existera utan att vara organ i ett större väsen, liksom det inte heller kan finnas till utan att vara uppbyggt av en hel ocean av mindre väsen eller livsenheter. Följaktligen kan symbolen användas som uttryck för livsprincipen hos vilket levande väsen som helst. Om vi nu tänker oss de minsta cirklarna på bilden, det vill säga de som nästan är osynliga för blotta ögat, som ett uttryck för de livsenheter vi betraktar som människor, kommer de större cirklarna i vilka de är placerade att beteckna väsen av jordklotets rang. De större cirklar, i vilka dessa sistnämnda väsens cirklar är belägna, kommer då att vara ett uttryck för väsen av solens eller solsystemets rang, medan nästa cirkelstorlek är att betrakta som ett uttryck för vintergatsväsen. Dessa cirklar är de åtta största i huvudfiguren. Symbolen i sin helhet föreställer alltså i detta fall ett väsen så stort eller en livsenhet så gigantisk, att vårt vintergatssystem endast utgör ett enskilt organ i den. Om vi tänker oss att den samlade symbolen betecknar en människa, kommer de åtta största runda figurerna i den runda ringen, som tidigare nämnts, att vara uttryck för hennes organ, medan figurerna av nästa storlek då blir uttryck för hennes cellväsen. Cirklarna av de därpå följande storlekarna betecknar det så kallade "ämnet" eller "materien". Vi har alltså här kommit ned till de regioner av livsenheter som befinner sig i våra livsmedel och drycker.  SYMBOL NR 7
Den samlade huvudfiguren på bilden ska uttrycka en "livsenhet", det vill säga principen "ett levande väsen".
I likhet med figuren på bilden, som upprepas i mindre och mindre format, upprepas också principen "det levande väsendet" gång på gång i mindre format i varje individs organism.
Där finns följaktligen väsen inuti väsen och organismer inuti organismer.
Livsenhetsprincipen Huvudfiguren utgör alltså en "makroindivid", och de mindre återgivningarna av denna är "makroindividens" "mikroindivider", som i sin tur är "makroindivider" för de inom dem existerande väsendena av ännu mindre storlek, och så fortsätter det. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt