Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 14
Ett "syndaregister" som är långt större än vad man annars ber Gud om förlåtelse för
Då all materia således i sin högsta analys är "livsenheter" och vår näring, vårt kött och blod, den luft vi andas, ja, vårt skelett, våra naglar och vårt hår i själva verket också består av "livsenheter", liksom materialet till våra kläder, skor, möbler, hus, redskap etc., består av härskaror av miljarder "livsenheter", måste man naturligtvis i viss utsträckning lära känna dessa "livsenheters" så att säga "dagliga liv och leverne", för att därigenom få en fullständig kunskap om vår egen tillvaros harmoni med det övriga livet i världen.
För utan kännedom om dessa "livsenheters" manifestation och livsbetingelser kan vi till exempel inte veta om "livsenheterna", genom vår beröring med dem i den mat vi äter, påförs dråp och lemlästning eller liv och utveckling.
Det finns nämligen, som tidigare nämnts, "livsenheter" för vilka ett upptagande som näring i organismer betyder naturligt liv och utveckling, medan det för andra "livsenheter" innebär död och lemlästning.
(Med död ska naturligtvis här, liksom överallt i mina böcker, endast förstås en tillintetgörelse av det levande väsendets kropp, inte av dess jag, som ju är evigt oförgängligt, vilket därmed gör en absolut död omöjlig.)
Människor som i form av föda och dryck samlat på sig "livsenheter", för vilka detta upptag innebär olycka, död och lemlästning, påför sig ju här ett "syndaregister" som siffermässigt sett är av sådana dimensioner att det i övrigt kända "syndaregistret", som de genom religionen, kyrkan och prästen ber om förlåtelse för, är som ett intet i jämförelse med detta. Här kan det på sin höjd röra sig om något hundratal individer, som de var och en på ett eller annat sätt försyndat sig emot i sin dagliga omgivning, medan antalet "livsenheter" som de genom felaktig näring försyndat sig emot, räknas i miljarder. Visserligen är det i sistnämnda fall endast tal om väsen av mikroskopiskt format, men som ett evigt faktum för det gudomliga eller kosmiska medvetandet är "en dag för Herren som tusen år och tusen år som en dag". För detta medvetande är följaktligen mikrokosmos och makrokosmos lika. De eviga lagarna gäller i det lilla såväl som i det stora. Det femte budet säger inte att man gärna får dräpa små väsen. Följderna av dessa massmord på "livsenheter" genom felaktig näring uteblir inte heller, utan medför att hela den jordiska mänskligheten inte är frisk. Den är i stor utsträckning en samling av genom organiska sjukdomar mer eller mindre livsfarligt sårade och lemlästade individer, som på sjukhus, kliniker och lasarett gör en sista kraftansträngning för att återerövra den terräng de förlorat i form av hälsa, liv och vitalitet. Samma mänsklighet ropar mot himlen om "nedrustning" och "avskaffandet av krig", om "evig fred". Men hur ska detta kunna förverkligas av individer, av enheter som i sig själva utlöser sprängstoff mot all harmoni på fredens grund. En världsfred kan inte bäras eller upprätthållas av individer, vars eget inre i sig självt är en valplats för massmord, krig och lemlästning och som således utgör en koncentration av all kontrast till själva livets värme eller den eviga kärleken. Individen kan aldrig få uppleva en varaktig fred utåt förrän han rotfäst denna fred inåt, i sitt eget inre, i sin egen kropp eller i det "universum" där han själv är gudom. När individen har nått så långt att han väljer de livsmedel, för vars "livsenheter" det är en livsbetingelse att tas upp som näring i en organism, då avtar massmorden i hans kropp, då försvinner hans sjukdomar, då skapar han i bokstavlig mening "världsfreden" i sitt eget bröst och får samma karma eller öde till godo: att själv i det yttre få leva i fredens zon. Endast sådana individer kan utsända de vibrationer eller energier, ur vilka en fundamental världsfred kan uppstå. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt