Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 11
Varför den vegetariska födan representerar ett mindre dräpande än den animaliska födan
Då kött- eller blodprodukterna, såsom läsarna redan känner till från tidigare avsnitt, inte utgör den naturliga födan för människan, kan den föda som måste betraktas som den rätta endast stå att finna bland de ämnen vi betecknar som "vegetariska".
Detta innebär alltså att människans naturliga föda endast kan härröra från växtriket.
Nu kunde man här göra invändningar och framhäva att växter också är levande väsen och att förintelse eller användande av dem som näringsmedel, likaväl som bruket av kött, strider mot det stora budet: "Du skall inte dräpa." Och jag måste medge att detta i viss mån faktiskt är riktigt. Men som det kommer att visa sig i det följande har växterna inte kommit lika långt i utvecklingen på det fysiska planet som djuren. Detta medför i sin tur att växterna inte har ett lika förgrenat och finkänsligt nervsystem som djuren och följaktligen inte kan uppleva smärta i samma bemärkelse som dessa. Då det fysiska området i växtens medvetande ännu bara utgör dess "undermedvetande", har den således inte något dagsmedvetande på det fysiska planet, och dess definiering av lycka och olycka förnimmer den – inte som realistiska fakta – utan på sin höjd som en aning av behag respektive obehag. Växten befinner sig således inte såsom djuret på ett utvecklingsstadium, där den har ett fullt ut funktionsdugligt dagsmedvetande på det fysiska planet som låter dess ödes analyser passera revy för dess inre jag i medvetna skräck- eller ångest-, lycko- eller vällustbefordrande tankekedjor. Som nämnts, kan den alltså endast förnimma sitt fysiska framträdande i två definitioner: aning av behag respektive obehag. Den har helt visst ett dagsmedvetande, men jämfört med djurets är det av mikroskopisk natur och korresponderar enligt Livets Bog endast med det sjätte tillvaroplanet, nämligen "salighetsriket". Det är också detta rikes gudomliga atmosfär, omsatt i fysisk form, som ger växtriket dess oerhörda färgprakt, sköna dofter och behagliga former. Enligt den högsta ockulta analysen är växterna således andliga väsen, vars nedstigning i mörkret – det materiella planet eller "den dräpande principens" zon – ännu inte nått så långt att deras lysande salighetsgloria har blivit innesluten eller insvept i den grova fysiska materien, utan ännu återkastar sin gudomliga, upplivande glans över jordens kontinenter, såväl under som över vattnen, och förvandlar dessa ofantliga ödemarker till en trädgårdsanläggning för allt levande. Då växtväsendet inte har kommit så långt i sin fysiska utveckling som djurväsendena och därför inte lider på samma sätt som dessa vid dråp och lemlästning, eftersom det inte kan känna ångest eller rädsla och inte realistiskt kan uppleva smärta annat än i form av en aning av obehag, är det uppenbart att man genom att dräpa djur förorsakar ett större lidande än om man dräper växter. Men av två onda ting bör man ju välja det minst onda. I det här fallet innebär alltså dråpet på växter det minst onda. Genom valet av den vegetariska födan kommer man således att överträda det femte budet i så liten utsträckning som möjligt. Detta val medför dessutom ytterligare ett stort plus genom att den vegetariska näringen till viss del kan utvinnas helt utan dråp eller lemlästning. Det vegetabiliska området omfattar nämligen, på sin högsta nivå, ämnen som rent av är avsedda att upptas som näring i organismer. Det innebär att dessa ämnen befinner sig i ett sådant tillstånd i naturen, eller under sådana betingelser, att organismers upptag av dem som näring betyder liv och utveckling i stället för dråp och lemlästning. Det är dessa ämnens framträdande som ska avlösa "den dräpande principen" på jorden och möjliggöra att det gamla talesättet "den enes död är den andres bröd" inte kommer att gälla på vårt klot i fortsättningen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt