Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Den idealiska födan |
KAPITEL 1
Jordmänniskans näringssinnen har fördärvats
Till de stora problem som är under stark utveckling hör frågan om den idealiska födan.
Att människans utveckling fortskrider från ett primitivt, grovt djuriskt tillstånd till en mer fullkomlig eller förfinad form av tillvaro, har sedan länge varit ett faktum för den utvecklade andliga forskaren. Likaså är det också för denne ett faktum, att ju mer förfinad en organism är, desto finare underhållsmaterial eller näring måste den ha. Medan den primitiva naturmänniskan nästan ogenerat kan äta ur en soptunna eller inta förstörda och stinkande produkter, kan den förfinade kulturmänniskan endast äta så kallad "färskvara", som helst "orörd av människohand" är framställd genom de mest raffinerade hygieniska renlighetsprocesser. Och dock måste det sägas att utvecklingen av sistnämnda väsens näringssinnen, vilket i detta sammanhang i särskilt hög grad gäller hennes smakorgan, ännu långt ifrån har förmått att hålla jämna steg med hennes utveckling i övrigt. Det är nämligen näringssinnenas uppgift att framkalla en naturlig hunger och törst. Med en naturlig hunger och törst förstås här ett sunt eller naturligt anpassat begär efter de speciella ämnen som organismen måste uppta och assimilera för sitt verkligt hälsosamma underhåll. Att de jordiska kulturmänniskornas näringssinnen inte skapar en helt naturlig hunger och törst, utan i stället i stor utsträckning främjar hunger efter onaturliga närings- och njutningsmedel, bevisas av de otaliga organiska sjukdomar och svåra lidanden som dessa människor är angripna av. Kosmiskt sett är det endast en mycket liten procentandel av människorna inom civilisationen som är helt friska. Men här måste ju också andra omständigheter beaktas, såsom förhållandet till klimat, motion, sömn, frisk luft, ljus, bad och klädsel. Begäret efter dessa realiteter måste naturligtvis också vara sunt, för i motsatt fall har individen ingen nytta av att ha intagit näringsriktiga födoämnen. Det nyttar således ingenting till för en människa att inta hälsosam föda, om hon ständigt lever i dålig luft och dåligt ljus eller går alltför tunt klädd, liksom det inte heller är till någon nytta att hon lever i frisk luft, sunt klimat, och bär sköna, varma kläder osv., om hon när det gäller livsmedel ständigt intar onaturliga ämnen i sin organism. Ursprungligen är varje levande väsen utrustat med organ, som utvecklar den normala hungern och törsten eller det normala begäret efter den för organismen mest naturliga födan, eller efter uppfyllandet av de särskilda betingelser som organismens verkligt hälsosamma existens är baserad på. I allmänhet finns dessa organ eller detta näringsmedvetande ännu i ett renodlat tillstånd hos djuren, vilket innebär att detta nästan till hundra procent skyddar dem mot felaktiga levnadsvanor eller i motsvarande grad medverkar till, att endast sådana former för näring och levnadssätt som är de absolut normala för dessa väsens utvecklingsstandard eller utvecklingssteg kan uppfattas som behagliga. För de väsen som vi i allmänhet kallar "människor", men som enligt Livets Bog* inte är färdigutvecklade och därför i viss utsträckning ännu tillhör djurriket, är förhållandet något helt annat. Dessa väsens näringssinnen är i allra högsta grad fördärvade, degenererade och opålitliga. Detta innebär i sin tur, att dessa väsen ibland kan ha en mycket stark hunger eller till och med ett mycket starkt begär efter mer eller mindre onaturliga ämnen, ja, tidvis i sådan grad att dessa många gånger rent av utgör daglig föda och dryck. Eftersom onaturliga ämnen är ämnen som dels är mer eller mindre osmältbara för den mänskliga organismen, det vill säga att de är materier vars verkliga innehåll av näringsvärde medför en alltför stor kraftförlust för att utvinnas av organismen, dels helt saknar näringsvärde – liksom de naturligtvis också ibland representerar en kraftutveckling som är alltför stark i förhållande till organismen och därför skakar den helt i dess grundvalar – så blir de rena giftet för den. Det är givet, att när jordmänniskornas näringssinnen eller smakorgan inte är mer stabiliserade än att de stundtals kan diktera ett dagligt eller varaktigt intag av dessa giftämnen, måste dessa väsens organismer få en i motsvarande grad sjuklig, abnorm eller eländig prägel. ____________ * Livets Bog (Livets bok) är Martinus centrala verk. Det utges även i översättning under sin danska originaltitel. (Övers. anm.) |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt