Martinus: Kring min missions födelse, kap 2.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(1-21)

Innehållsförteckning för Kring min missions födelse

KAPITEL 2

Döm inte

Människor av ovannämnda typ vänder jag mig inte till här. Skulle denna skrift ändå på ett eller annat sätt komma i en sådan människas händer, så låt mig genast säga till vederbörande:
      "Bli absolut kvar i den religiösa tro som för dig betyder livet eller lyckan och som enligt din mening är vägen, sanningen och livet.
      Slutligen, tro inte att jag på en enda punkt önskar föra dig bort från denna din högsta livsgrund. Jag önskar över huvud taget inte försvaga en enda människas tro på det som verkligen är vackert, ädelt och sant, och därför kärleksfullt och gudomligt inspirerande i den dagliga tillvaron.
      Men kom ihåg att det skulle vara en överträdelse av kärlekslagen att inte erkänna, att ditt vetande är begränsat och att du utanför denna begränsning är omgiven av en zon där du alltså inte kan vara "vetande" och därför nödvändigtvis endast kan existera som "troende". Utanför detta fält i sin tur är du omgiven av en oändlig zon som på grund av din fullständigt hundraprocentiga okunnighet eller totala medvetslöshet blir till den svartaste natt. Vad denna mörka natt kan gömma i sitt sköte, vet du ingenting om. Du kan därför inte utgöra någon som helst auktoritet eller rättmätigt kvalificerad domare vid bedömandet av redogörelser från eller avslöjanden av denna för dig helt okända terräng. Endast det lilla fält eller område där du står på en grund av absolut matematiska fakta, på absolut självupplevt vetande, kan du uttala dig.
      Men redan inom det fält där du endast existerar som "troende", upphör du att vara en kapacitet. Här existerar du genom vad andra har berättat för dig, vad andra har skrivit. Detta innebär alltså, att här är du bara en discipel, en lärling, en elev. Du har inte nått till det mogna stadium där din utbildning är fullbordad. Du har ännu inte fått ditt examensbetyg eller avlagt ditt gesällprov.
      Men är det inte naturligare och därför mer kärleksfullt att eleven erkänner denna sin verkliga identitet, som endast kan bestå i att vara den "lyssnande" parten, än att denne i sitt väsen utger sig för att vara berättigad att framträda som den "bedömande" eller den "undervisande" parten och således i själva verket, om än omedvetet, placerar sig som en "falsk" mästare eller lärare? När den "troende" vill undervisa den "vetande", är det ju detsamma som att eleven vill undervisa mästaren. Detta förhållande är onaturligt, och allt onaturligt är kärlekslöst. Den "troende" syndar mot sin egen övertygelse genom att gå till rätta med det "vetande" väsendet, även om detta handlande sker i god tro.
      Men är det inte också därför som det heter "döm inte, ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas"?
      Den som verkligen vet detta, dömer inte på fält där han inte är "vetande". Det tillkommer således inte det "troende" väsendet att döma. Detta kan rättmätigt endast vara den "vetandes" privilegium.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.