Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
9 KAPITLET
Världsåterlösningens uppenbarande av sanningen kom in i en ny fas
Men ännu var dessa sistnämnda väsen av naturen "konungar".
Deras kungliga värdighet var inte en av folket skänkt yttre klädnad av materiellt guld och glitter, guldkrona, spira och mantel etc., utan en själslig mognad, en kosmisk invigning i livsmysteriet, som tillät dem att vara en mentalitetens eller medvetandelivets suverän inför varje form av livsupplevelse.
De var således inte "konungar" i kraft av släktskap och folkets vilja, såsom den moderna "kungen" av i dag är det, utan var "konungar" i kraft av en själslig, organisk struktur, som endast utvecklingen, det totala passerandet av och den därigenom alstrade övervinnelsen av "den dräpande principens" zon kan ge.
De var "konungar", emedan de utgjorde en livsform, i vilken den absoluta sanningen var inkarnerad som vaket dagsmedvetande och därigenom gjorde dem suveräna av naturen.
Och i kraft av denna suveränitet var de ständigt "konungar", men deras "rike" hade upphört att vara av "denna världen".
Och världsåterlösningens uppenbarande av sanningen för folket hade därmed kommit in i en helt ny fas.
Den skulle inte mera uppenbaras eller förkroppsligas som en allt behärskande, intellektuell, materiell maktfaktor, inkarnerad i kött och blod, som kunde ta det intellektuellt blinda folket i handen och med sin mer eller mindre högintellektuella syn leda det fram på livets bana, till dess det fick en så framträdande intellektuell syn, att det självt kunde se vägens materiella markering och därmed göra "konungen" eller den "vägvisande ledaren" överflödig.
Folket har således nu nått fram till att självt vara "ett med vägen". Men "vägen" är inte den totala upplevelsen av livsmysteriets lösning. "Vägen är, som vi här har sett, endast det första stadiet i livsinvigningen eller tillägnandet av den nämnda lösningen eller "den absoluta sanningen". Denna "sanning" kan inte bli fullkomlig i väsendets medvetande genom att endast vara en "konungs" vägledning eller ett återgivande av ett annat väsens upplevelse. Den måste också vara väsendets egen självupplevelse av livets struktur i form av konkreta, orubbliga fakta eller erfarenheter. Utan självupplevelse av denna strukturs detaljer ingen upplevelse av den absoluta sanningen. Det har därför varit de "invigda konungarnas" uppgift att diktera och organisera folkets materiella liv i kontakt härmed, tills det av egen inre kraft vaknade upp till lust och hunger efter att självt konstatera fakta. Och så långt framme i denna nya fas är folket i dag, att det inte längre är "konungen", som är dess rådgivare, dess materiella och andliga vägvisare. I dag är det den eller den doktorn eller professorn i det eller det, som är den avgörande auktoriteten. Och då vetenskapliga institut, universitets- och skolpalats i stigande grad uppstår, och sådana vetenskapliga auktoriteter eller personligheter har utbildats i tusental, förstår man, att folket mer och mer håller på att bli "vägen" och därmed i motsvarande grad göra den "invigde konungens' diktat eller ledarskap i fråga om denna "väg" överflödigt. Väsendet av i dag har därmed överskridit tröskeln till en ny fas i upplevelsen av livsmysteriet. Denna fas är det andra av sanningsuppenbarelsens eller invigningens tre stadier. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt