Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
8 KAPITLET
Nutidens kung är inte längre folkets härskare utan dess undersåte
Folket har nu passerat de första formerna av primitivitet och kan alltså självt börja vara "vägen".
Det har genom sina liv fått så mycken insikt i de rent fysiska företeelserna, det har haft så många erfarenheter och fått så mycken kunskap, att det självt kan börja stifta lagar och paragrafer för materiell tillvaro, för rättfärdighet och humanitet.
Det har alltså till en viss grad utvecklat en förmåga, som endast den tidigare "invigde konungen" var i besittning av.
Och vi förstår därför här, att ett folk, som efter hand mer eller mindre utvecklats till att självt kunna skapa lagar och vidtaga humana åtgärder på alla områden, omöjligt kan inordnas under ett sådant likriktande, materiellt suveränt, befallande väsen som det den "invigde konungen" representerade, och genom vilket folkets eget kunnande och vetande helt sattes ur spel.
Lika god och välsignelserik som den invigde konungens suveränitet och oinskränkta makt och vilja var för ett folk, som ännu inte självt ägde någon särskild intellektuell förmåga, varför den kungliga makten var helt oumbärlig, lika olycksbringande skulle i dag en sådan tvångsföreteelse som den oinskränkta kungliga makten vara.
Ja, det skulle i verkligheten inte ens förändra saken, om "konungen" vore ett "invigt väsen" liksom de ursprungliga "konungarna".
Folket har mer och mer kommit bort från den religiösa instinkt, i kraft av vilken det hade förmåga att "tro" på "konungen" och därvid tillbedja och dyrka honom, ja, helt enkelt inte kunde undvara honom, i det att han gav dess religiösa hunger full tillfredsställelse.
I dag har mänskligheten tillägnat sig en sådan allt dominerande intelligens, att den helt har satt den religiösa instinkten ur spel, varigenom väsendena totalt är förhindrade att "tro på konungen" eller att på det hela taget "tro" på kosmiska lagar och traditioner.
Och då deras intelligens inte kan lösa livs mysteriets lagar eller högsta själsliga sanning, även om den helt visst relativt sett är framstående, är sådana väsen ur stånd att acceptera den högsta visdomen.
Vad skall sådana väsen ha för nytta av en "konung" av det här skildrade slaget? –
Det enda, som här kan vara fruktbringande och nödvändigt, är erfarenhetens väg.
Och mänskligheten får då också i dag dessa erfarenheter i rikt mått.
Den våldsamma ragnarök, som i vår tid går över jorden, skall nog skapa sådana fakta för väsendets uppfattningsförmåga, att det kan få vetskap om vad som är "gott" och vad som är "ont" och därefter inrikta sin vilja på denna vetskap.
Men en sådan kunskapsuppenbarelse på jorden, en sådan tillkomst av talande fakta till förmån för sanningen, humaniteten och nästakärleken, skulle aldrig någonsin ha kunnat sättas i verket eller bringas till utlösning, om mänskligheten hade stannat vid att vara behärskad av "invigda konungar".
Deras auktoritet och makt skulle ju ha varit en borgen för varje uteslutning av krig, terror och härav alstrad död och lemlästning.
Mänskligheten skulle därigenom ha varit avskuren från att själv uppleva den insikt i mörkret, som skall göra visdomen eller ljuset till vetenskapligt faktum.
Efter hand som mänskligheten blev mogen att uppleva mörkrets företeelser, måste den "invigde konungens" materiella makt upphöra; i motsatt fall skulle den blivit till hinder för väsendenas vidarebefordran på deras utvecklingsbana eller i uppfyllandet av den gudomliga plan, som skall göra människan till "Guds avbild".
Och den "invigde konungens rike" upphörde med att vara av "denna världen".
Denna världens "rike" skulle nu folket självt regera.
Visserligen fanns det alltjämt "konungar", men dessa måste och kunde efter hand blott bli företeelser som mer eller mindre var "folkets undersåtar".
Den materiella regerings- eller maktprincipen skall normalt aldrig mera inkarneras som suverän i en enskild individ eller en "konung" på jorden.
Den gudomliga utvecklingsplanen har nu fört mänskligheten och därmed flocken så långt fram i materiell utveckling, insikt och kunskap, att det nu orubbligt är eller till sist skall bli flocken eller folket som är den absoluta auktoriteten bakom varje "konung", bakom varje regeringsöverhuvud.
Det "rike", som en sådan "konung" regerar, är totalt av "denna världen".
Folket är självt "konung" i detta rike.
Detta bortskiljande av den materiella kungavärdigheten från det invigda väsendets kosmiska eller andliga värdighet började komma till synes, då kronregalierna började bäras av väsen som inte var "invigda", utan av väsen som hade folkets skavanker, dess fel och brister, dess goda sidor och dygder, samtidigt som de "invigda väsendena" började framträda utan krona, spira och kungamantel.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt