Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   Kap:  
(1-30) 
 
Avancerad sökning
Innehållsförteckning för Vad är sanning?   

 

 
5 KAPITLET
Den sanna kungavärdigheten
Det är inte så lätt att överge "flockens" mening, dess skick och bruk eller dess antagna auktoriserade livsuppfattning och moral. Endast den, som kan göra detta till gagn för en ännu högre moral eller livsuppfattning, är inte mera en "Pilatus" utan en "judarnas konung", vilket alltså vill säga: en "sanningens furste". Han behöver inte mera bortsuggerera dåligt samvete med att "två händerna" eller i annan yttre måtto betjäna sig av syndaförlåtelsesakrament. För honom existerar det ingen annan inställning gentemot Gudomen än denna enda: "Ske icke min, utan din vilja". Han har blivit inkarnationen av "Guds vilja" och är därmed inkarnationen av sanningen. Och det är i en sådan inkarnation av sanningen, som vi finner den allra djupaste grunden eller det utlösande momentet för all "kungavärdighet", "majestät" eller gudomlig maktfullkomlighet. Begreppet "konung" täcker något mycket djupare och mera framträdande gudomligt än det som allmänheten i dag förstår med detta begrepp. Alla de senaste årtusendenas regerande kungar, kejsare och furstar representerar i verkligheten endast en mycket svag avglans av det, som ursprungligen dolde sig bakom tronernas besittare. "Konungen" är det ursprungliga uttrycket för världsåterlösaren. Och man förstår således, att de regerande furstarna i dag endast är bärare av den tomma titeln. Namnet är det enda som är kvar av den fordom så överjordiska makten och härligheten. Ja, furstehusen av i dag är endast gyllene ruinhögar av forntidens största och allt behärskande uppenbarelser av Gudomen i kött och blod eller i en människas gestalt. I dag är "konungarna", psykologiskt sett, endast vanliga människor med allmänmänskliga fel och svagheter, som hos vissa majestäter eller kungliga högheter i historien rent av har kulminerat i utsvävningar, laster och förbrytelser. Att kronan, spiran och kungamanteln, som tillsammans utgör symbolen för "den treeniga principen", inte längre är en orubblig legitimation för högintellektuell invigning eller kosmiskt vetande hos tronens besittare, har därigenom för länge sedan blivit ett faktum, ja, till och med i en så hög grad, att man i dag nästan har glömt, vad en "konung" ursprungligen, i absolut betydelse, var.
      I dag har en kung endast blivit kung i kraft av att han tillhör en kunglig familj. Någon verklig invigning, vilket vill säga: medfödd kosmisk kvalifikation och härav alstrad kosmisk värdighet är totalt utesluten och kräves inte mera. Det är nog, att man är av kungasläkt. Är man son, bror, farbror, kusin eller brorson till ett kungahus eller av furstefamilj, så är man, oberoende av begåvning, arvinge till kungatronen. Att man tillhör en kunglig familj ger alltså i förekommande fall tillgång till kronan, spiran och kungamanteln. Man blir beklädd med denna livets högsta symbol, blir den i fysisk materia framträdande högsta "bilden av Gud". Från ens huvud gnistrar kronans gyllene glans i kapp med dess ädelstenar. Är inte denna strålande prydnad den förnämsta symbol som överhuvud taget finns i fysisk materia? – Är den inte uttryck för kulminationen av det högsta "något" i ett folks vilja och makt? – Vem i ett folk är högre eller mera suverän än den av dess individer, som rättmätigt bär dess kungakrona? – (Här avses naturligtvis inte sådana nuvarande furstliga regenter, vars kungavärdighet sedan länge är underminerad av en ständigt växande maktförlust, som i motsvarande växande grad gör dem mer och mer beroende av folkets vilja.) Men när kungakronan således är symbolen för "det högsta något" bakom makt och vilja, är den ju uttryck för själva jaget i det levande väsendet eller det, som jag i mitt huvudverk "Livets Bok" kallar X1. Kungakronan uttrycker eller symboliserar således, att dess bärare eller konungen är "det gudomliga något" bakom folket.
      Från kungens hand gnistrar och glimmar spiran, som är symbol eller tecken på kungens makt och vilja, vilket åter i verkligheten vill säga: hans "skaparförmåga". Men när spiran är uttryck för själva "skaparförmågan" i det levande väsendet, är den ju uttryck för det som jag i "Livets Bok" kallar "den skapande principen" eller X2. Spiran i konungens hand uttrycker eller symboliserar således, att den rättmätige konungen är folkets makt och vilja eller dess skaparförmåga.
      Vidare lyser kungamantelns färger, veck och bårder ut över kungens kropp och ända ned på tronens steg och markerar resultatet av hans skaparförmåga: den kungliga värdigheten, vilket åter vill säga: hans speciella upphöjda individuella medvetandestruktur och den härav följande standarden för viljande och kunnande. Men i det att kungamanteln sålunda är ett uttryck för resultatet av hans skaparförmåga, alltså "det skapade", uttrycker eller symboliserar den det som jag i "Livets Bok" kallar X3. Kungamanteln uttrycker därmed, att konungen är kulminationen av folkets skapar- eller fattningsförmåga, vilket i absolut mening åter vill säga, att konungen är det högsta som folket med sin tanke kan föreställa sig. Det som är över konungens medvetande kan endast vara Gudomen själv och är därmed helt otillgängligt för konungens sanna undersåtar. Konungen är således för dessa undersåtar Gudomens allra högsta representation på det fysiska planet. Ingen kommer till Gudomen utom genom konungen. Konungen är Gudomens ställföreträdare på jorden.
      När därtill kommer, som vi just har sett, den omständigheten att konungen är det "gudomliga något" i folket, samtidigt som han är dess makt och vilja, blir han därmed identisk med själva världsalltets eller universums allra högsta analys, som också är det levande väsendets grundanalys, nämligen: "Den treeniga principen", de tre X:en: Jaget, skaparförmågan och det skapade, som i Bibeln är betecknade som Fadern, Sonen respektive "den helige Ande". Man förstår således här, att konungen i sin ursprungliga bestämmelse och fullkomlighet var identisk med den absoluta sanningen inkarnerad i folket. Konungen var sanningens uppenbarelse i kött och blod.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.