Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
22 KAPITLET
"Kristi återkomst" och världsåterlösningens mission
Vi är redan på det klara med att världsåterlösningens vidareledning i form av ovannämnda beskrivning inte kan passa in på ett köttsligt väsen.
"Kristi återkomst" kan inte vara återkomsten av ett väsen i kött och blod.
Ett sådant väsen kan nämligen inte "komma på skyarna".
Det kan inte "liksom ljungelden gå ut från öster och synas ända till väster".
Vad är det då, som kan uppfylla sådana betingelser? –
Är månne icke det enda, som kan uppfylla dessa betingelser, alltjämt just det, som i all evighet har uppfyllt dem, nämligen den "Guds ande, som svävade över vattnet" under jordens skapelse? –
Vad annat kan komma "på himmelens skyar med stor makt och härlighet"?
Månne icke den "makt och härlighet", som ledde till skapandet av "Adam" och "Eva" och som invigde dem i mörkrets mysterium, ledde dem fram till deras jordiska utvecklingsstadium, där de lagt under sig den rent fysiska materien och i stor utsträckning behärskar elementen, kan väga och mäta stjärnorna, känner ljusets hastighet och himlakropparnas gång o. s. v., också skall föra skapelsen eller världsåterlösningen vidare och leda dessa samma väsen, samme Adam och samma Eva, fram till att lika fullkomligt behärska livets själsliga eller andliga detaljer? –
Månne det inte är världsåterlösningens och därmed skapelsens eller utvecklingens mission att leda det levande väsendet fram till att likaväl kunna uppleva livets kosmiska facit, som det nu är i stånd att uppleva livets fysiska eller materiella facit? –
Är ett vetande om himlakropparnas gång och om hur mycket solen väger viktigare för det levande väsendet än ett vetande om dess själs eller andes djupaste identitet och förhållande till materien? –
Är denna andes bana och väg genom rummet och tiden inte lika viktig som kunskaperna om jordens bana kring solen och solens plats bland stjärnorna? –
När världsåterlösningen genom väsendets tidigare utveckling och skapelse har fört det fram till ett tillstånd, där det kunde berika sig med detta vetande om solar och stjärnor tusentals mil borta, inte endast i rum utan även i tid, varför skulle den då inte också föra väsendets förmåga vidare till ett tillstånd, där det kunde berika sig med vetande om ting och detaljer i fråga om den själ eller ande, som är så nära, att den lever i dess eget kött och blod? –
Hur kan det vara logiskt att anta, att väsendet inte skulle skänkas ett vetande, som är absolut livsbetingande för skapandet av ett lyckligt öde, när det hittills i så rikt mått blivit skänkt "ett vetande som var långt mindre livsbetingande? –
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt