Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
20 KAPITLET
Varför Kristus inte återkommer som ett objekt för tro eller tillbedjan
"Kristi återkomst" kan enligt Jesu egen berättelse således endast vara det hos Kristus, som likt "ljungelden går ut från öster och synes ända till väster", det hos Kristus, som kan "komma på skyarna med stor makt och härlighet", det som kan "skilja fåren från getterna" och "döma levande och döda", det hos Kristus, som är "ett med Fadern".
Vad är det då hos Kristus, som kan uppfylla dessa betingelser?
Ja, det kan här endast vara tal om ett enda ting, nämligen livets eller tillvarons allra högsta mentala ljus, vilket åter vill säga: det allra högsta vetandet om Gudomen och det levande väsendet.
Men detta vetande åter är ju detsamma som "den helige Ande".
Tar vi bort detta gudomliga vetande eller anden från världsåterlösaren, blir det endast kvar ett vanligt ofärdigt eller ofullkomligt levande väsen inom jordmänniskornas led.
Kristus är försvunnen.
Kristus betyder alltså i verkligheten det samma som "Guds ande inkarnerad i en jordmänniska".
Och denna inkarnation av Guds ande i väsendet gjorde det till en "konung", vilket vill säga: en gudomlig beskyddare och vägledare för den ovetande hopen.
Alla mänsklighetens "invigda konungar" har således i verkligheten i större eller mindre grad varit "kristusväsen", allt eftersom det har varit mera eller mindre högt utvecklade folk som de haft till undersåtar.
Och "Kristi återkomst" har således varit något, som åter och åter har ägt rum.
Men denna var alltid födelsen av en ny "konung" eller ett väsen, som kunde genomgå den pyramidinvigning el. dyl., som överstepräst- eller kungavärdigheten betingade under ett visst skede av mänsklighetens historia.
Som vi emellertid redan har sett, skall mänskligheten inte mera ledas i kraft av "invigda konungar" ("messias-" eller "kristusväsen"), av vilken orsak "konungarna" nu också är vanliga oinvigda människor med vanliga mänskliga fel och ofullkomligheter och helt utan någon särskild kvalifikation till att vara andliga ledare eller utgöra '''vägen'' för sina folk. "Kungen" är som regel nu endast en rent materiell samlingspunkt för sin stats administration. Att "Kristi återkomst" i form av "invigda konungar" således har upphört, har för länge sedan blivit allmänt faktum. Och det är just det, att "Kristi återkomst" aldrig mera skall ske på detta sätt, som Kristus, den störste av de "invigda konungarna", med sina profetiska uttalanden om detta ämne önskar poängtera. Ja, den fysiska kungavärdighetens anknytning till "det invigda väsendet" hade redan upphört för hans vidkommande. Att hans rike icke var "av denna världen", var väl just delvis orsaken till att judarna alls inte kunde erkänna honom. För dem var "messias" helt visst ett "invigt väsen", men han måste också vara en materiell konung, en som segerrikt kunde befria dem från deras materiella fiender och förtryckare. "Kristi återkomst" för judarna var således redan här så förändrad, att de inte alls kunde känna igen "messias" eller Kristus. De trodde därför, att de hade en "falsk messias" framför sig och lät honom korsfästas eller avrättas. Men hans "rike" bredde icke desto mindre ut sig över jorden. Han "återkom" inte endast för judarna utan för all världens människor. Även om de nu inte längre behövde "invigda konungar" för sin rent materiella ledning, var de ännu långt ifrån mogna att vara sina egna andliga ledare. De måste alltjämt ha ett väsen, som kunde vara auktoritet, vara "konung" och därmed vara "vägen" för dem på det andliga eller religiösa området. Så kom det sig, att "Kristi återkomst" i form av de tre stora världsåterlösarna Jesus, Buddha och Muhammed skapade de tre stora andliga "konungarikena" Kristendomen, Buddhismen och Islam, vilka "icke är av denna världen", och i vilka de tre världsåterlösarna var för sig är den högsta auktoriteten, men materiellt sett okrönta "konungar". Men härmed är det också förbi med "Kristi återkomst" som krönt eller okrönt, som materiell eller som "andlig konung". Vart och ett av dessa "andliga konungariken" har med sin sista Kristus eller "andliga konung" fått så mycken undervisning om de höga livsfaciten eller dogmerna, att de härmed kan utveckla sig genom de sista "trosstadierna" och komma fram till den stora hungern efter facitens kosmiska analyser eller dogmernas upplevelser som verklig "andlig vetenskap". Att "Kristi återkomst" därför inte mera kommer att forma sig som återkomsten av ett personligt väsen med en sådan medfödd andlig auktoritet och myndighet, att det av naturen blir föremål för tro och tillbedjan och därmed "vägen" för miljoner av människor, detta blir en självklar följd härav. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt