Martinus: Vad är sanning?, kap 17.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(1-30)

Innehållsförteckning för Vad är sanning?

17 KAPITLET

Varför de uppdykande moderna profeterna, messias- och kristusväsendena inte kan ha framgång

Men en mänsklighet som börjat inträda i ett utvecklingsavsnitt, där man kan de redan förkunnade största livsfaciten från världens störste vise och från heliga böcker utantill, vad har den för nytta av en "messias" eller "kristus" i gammaldags mening, vilket vill säga: ett väsen, som ånyo endast upprepar livsfaciten utan någon som helst analysmässig eller vetenskaplig utredning, som kunde bli till näring för den nu starkt utvecklade intelligensen eller förmågan att förstå? – Har inte österlandets människor igenom årtusenden fått dessa facit (visserligen mer eller mindre symboliskt) förkunnade i kloster och tempel av heliga män, präster och vise? – Är inte detsamma fallet med västerlandets nationer? – Har inte livsfaciten i form av evangelier och dogmer likaledes här i århundraden blivit väsendena så att säga ingivna med modersmjölken? – Har det inte ljudit och kommer det inte framdeles att ljuda från predikstolarna i tusentals kyrkor och hos tusentals religiösa samfund: "Vad människan sår, skall hon ock skörda", – "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd", – "Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren", – "Det är saligare att giva än att taga", – "Du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd", – "Du skall älska din nästa såsom dig själv"? – Kan det sägas större sanningar eller facit? – Och finns det inte i dag predikanter, präster och överstepräster nog för att förkunna dessa facit? – Är detta inte ord, som är inpräntade i västerlandets människor ända sedan de så att säga lämnade vaggan och för första gången skulle börja förstå? – Har de inte lyssnat till dem alla genom föräldrarnas tal, genom skolgången och konfirmationsförberedelsen, genom gudstjänsterna, och blivit stimulerade genom sakramenten dop och nattvard? – Ja, är det inte så, att väsendena rent av i stor utsträckning är mättade ända till trivialitet eller leda med dessa facit? Börjar man inte till och med att slopa religionsundervisningen i skolorna? Och blir det inte alltfler tomma kyrkbänkar under gudstjänsterna eller vid de stora facitens förkunnelse? –
      Vad skall en sådan med livsfacit övermättad mänsklighet med en "messias" till som endast plagierar eller återupprepar blotta faciten och således ständigt låter dessa förbli rätt och slätt dogmer? – Vad är det för skillnad på honom och alla de andra återförtäljarna av dessa facit, präster och predikanter? – Hur skall en sådan återförtäljare av dogmer kunna finna en miljonfaldig anhängarskara bland väsen, som redan i förväg är intill leda mättade med dessa facit eller dogmer? – Hur skall en sådan "messias" kunna frälsa en mänsklighet, som redan är före honom i utveckling? En "messias", som inte känner dogmernas eller de högsta livsfacitens vetenskapliga eller kosmiska analys i en sådan utsträckning, att han som vetenskap kan omtolka dessa, så att de kan accepteras av intelligensen, kan ju själv endast vara knuten till de eviga faciten genom tro. Han har således inte ens själv vuxit ifrån att tro. Han har alltså inte nått så långt fram i utvecklingen eller ut ur enfaldigheten, att han själv kräver förståelse. Men därigenom kommer ju en sådan "messias" att avslöja, att han i realiteten endast är en troende anhängare av den Kristus eller Messias, som han utger sig själv för att vara. Men när han är en troende anhängare av den verklige Kristus eller Messias, befinner han sig ju endast på samma utvecklingsstadium som andra religiöst troende människor.
      Han har ännu alls icke passerat trons fulla kretslopp, har inte blivit mättad av den och måste således befinna sig bakefter de väsen, som i samma kretslopp redan har levt ut trosförmågan och nu endast kan få andlig näring genom förståndet eller genom sin intellektuella begåvning eller talang, även om dessa väsen helt säkert för ögonblicket är mer eller mindre materialister, emedan de ännu inte har funnit den tillräckliga andliga näring, som deras förstånd och känsla kräver. Men även om denne inbillade "messias" helt visst i verkligheten endast är en religiöst troende människa, så skiljer han sig dock från ett sådant väsen genom sin inbillade föreställning om att själv vara Kristus. Han är således inte ens ett normalt och sunt troende väsen. I sanning, det är lätt att se, att han lider av instängd, otillfredsställd äregirighet, en sjuklig trängtan efter att spela en roll, att bli ärad, beundrad eller rent av tillbedd!
      Att en så allt behärskande självdyrkan endast kan utlösas av en inbillning, som mycket misstänkt påminner om de inbillade projekt, fantasihistorier och hjältebedrifter, varmed vissa psykopater utsmyckar sig själva, behövs det inte någon särskild begåvning för att se. Och dessa sjuka eller abnorma drömmares sista fas slutar då också bakom ett hospitals portar.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.