Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
14 KAPITLET
Nödvändigheten av självupplevelsens smärtfyllda väg
Men forskningens väg är sakförhållandenas, realiteternas och självupplevelsernas väg.
Om en sådan väg nu inte funnes, hur skulle då dessa väsen bli "frälsta"? –
En evig död eller förtappelse vore då dessa väsen orubbligt beskärd.
Nu finns det emellertid en sådan erfarenheternas eller självupplevelsens väg.
Att denna väg måste vara en upplevelse av obehag såväl som behag är naturligtvis en självklar sak, ty i motsatt fall vore insikten i vad som i absolut mening är behag eller obehag en omöjlighet.
Och är det inte just möjligheten att kunna uppleva obehag såväl som behag, som till övermått är given av försynen genom domedagens dödsdans i form av världskrigens valplatser, jordmänniskornas förföljelse av sina egna och andra väsensarter samt deras dåraktiga och naiva bruk av sin gudomliga, geniala förmåga att bearbeta materien både tekniskt och kemiskt.
Kan väsendena givas större möjligheter, större betingelser för att på snabbaste sätt få uppleva verkningarna av det ena eller andra handlingssättet, den eller den speciella politiska uppfattningen eller mentala inställningen, det eller det bruket av materien eller ämnena, än de som de jordmänskliga förhållandena i dag uppvisar? –
Är det inte på det sättet, att ju mera väsendena får kunskap om materien och ju större tekniskt och mekaniskt kunnande de besitter, desto väldigare och snabbare blir möjligheterna för dem att göra fel? –
Men med ju större hastighet väsendena kan göra fel, i desto hastigare tempo upptäcker de ju också misstagen.
Att misstagen och deras verkningar därför hopar sig i ett tempo som aldrig förr i jordens historia och därmed skapar den samlade atmosfär som vi kallar krig, moraliskt kaos eller sammanbrott, och att världen kommer att uppvisa just den mörka bild, som de oinvigda jordmänskliga folkmassorna i dag upplever, är ju en självklar följd härav.
Att verkningarna av dessa misstag är omätligt djupa och genomtränger allt, är också ett faktum.
Går de inte rakt igenom själva det levande väsendets kött och blod? –
Blir inte organismerna lemlästade? –
Blir inte familjer och släkter splittrade? –
Förekommer det inte förluster av dem man älskade högst? –
Blir inte tusentals hem sprängda i luften? –
Är inte gangsterväsen, rånmord, våldtäkt, plundring, inflation, arbetslöshet, armod, sjukdom och livsleda en realistisk uppenbarelse av vad som sker, när kärlekens eller humanitetens lagar inte respekteras? –
Detta uppenbarande gör således visdomen till realistisk verklighet eller låter den födas på jorden som oomstörtlig "vetenskap". Och ju snabbare uppenbarelserna av misstagens verkningar tornar upp sig, desto större mentalt och kroppsligt kristillstånd. Men ju större kristillstånd, desto väldigare efterfrågan eller hunger efter det vetande, med vilket man kan bekämpa kristillståndet. Och då detta kristillstånd uteslutande beror på bristande kunskap om och härav följande brist på respekt för kärleks- eller humanitetslagarna, blir det således endast den djupare realistiska kunskapen om dessa lagar som kan tillfredsställa denna hunger. Men denna kunskap är ju just den högsta vetenskapen eller visdomen. Det vill med andra ord säga, att väsendet genom domedagens realistiska upplevelser blir förvandlat från ett väsen, som bekämpade alla högre religiösa eller kosmiska förklaringar, till ett väsen, som nu av all kraft hungrar och törstar efter visdom. Och ju längre framme väsendet är i lidandeserfarenheternas domän, desto väldigare är denna hunger. "Den förlorade sonen" längtar efter sin fader, längtar efter att bli blott en av hans "legodrängar", vilket vill säga: bli ett väsen, vars dagliga liv är "att göra Guds vilja". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt