Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
13 KAPITLET
Sanningen är det absoluta vetandet om osanningen
I samma grad som denna hunger tilltog och blev starkare än den religiösa hungern, måste väsendets mentala självbevarelsedrift naturligtvis i motsvarande grad kräva denna hunger tillfredsställd framför den svagare hungern och på bekostnad av denna.
Denna blev då också svagare och svagare för att till sist helt dö eller upphöra.
När denna sistnämnda hunger således måste kapitulera inför hungern efter materiellt vetande, var det endast emedan den i verkligheten var mättad intill antipati eller leda.
Väsendet kunde inte komma vidare i utveckling på "trosvägen".
Det måste därför till varje pris bringas att gå "erfarenhetsvägen".
Endast erfarenheten eller självupplevelsen kunde ge det tillfredsställelse, kunde skänka mättnad åt dess hunger efter vetande.
Med denna hunger som ledande faktor hade gudasonen blivit en "sanningssökare".
Och vi förstår således här, att gudasonen måste föras in i en zon, där denna "sanning" var att finna.
Sanningen är i sig själv en ocean, bestående av myriader av små och stora vågor, bränningar och dyningar såväl som spegelblanka ytor och solglitter.
Och då väsendet inte längre kunde tro och då det alltså hade blivit en livsbetingelse för detta väsen att få absolut "syn för sägen" , måste det nödvändigtvis föras till zoner, där de olika markeringarna av sanningen, vilket vill säga: dennas kontraster, i sitt tydligaste framträdande stod att finna eller kom till utlösning.
Då sanningen är ett absolut vetande om osanningen som är detsamma som det fullkomliga livets kontraster: hat, hämnd, mord, dråp, smärta, lidande, osundhet, sjukdom, eller kort sagt, om överträdelser av alla livets och därmed kärlekens allmänna lagar, måste väsendet eller gudasonen föras till osanningens eller mörkrets speciella sfär eller domän. I en zon, där det aldrig manifesterades osanning, smärta, lidande, mord, dråp, sorg och nöd, utan där allt var uppfyllelsen av livslagarna och livet därför endast kunde existera som nyanser av lust, fröjd och glädje, kunde ett verkligt vetande om en sådan tillvaros sanna natur och grundval omöjligen tillägnas som förstahandskunskap. Detta vill säga, att det endast kunde tillägnas genom traditioner eller berättelser av andra väsen, som måste sitta inne med detta vetande eller denna kunskap. Men då väsendena här inte kan tro och därför endast kan känna tillit till självupplevda erfarenheter, måste således deras väg till verkligt vetande, som redan nämnts, absolut gå på erfarenhetens eller självupplevelsens väg, vilket återigen är detsamma som "ätandet av kunskapens träd". Det levande väsendets väg till livet eller sanningen måste således oundgängligen leda genom mörkrets sfärer. Gudasonen måste absolut lämna sin fader för att därigenom uppleva faderns oumbärlighet. Det levande väsendet måste uppleva att vara "utan gud" för att därigenom komma till insikt om vad tillvaron eller livet utan Gudomen verkligen är. Och det var till denna sfär, som "ormens förförelse" och "de invigda konungarna" var "vägen". Men som redan visats, är det inte längre "vägen" som väsendet har bruk för, nu är det själva sanningen i dess totala avklädnad eller frigörelse från slöjor, som är det absolut "enda nödvändiga". Nu är det de högsta faciten, den högsta visdomen som vetenskap eller som självupplevda konkreta fakta, som kan utgöra den enda tillfredsställelsen för den framskridna jordmänniskans mentala hunger. Och en bättre möjlighet att få denna hunger tillfredsställd än den, som detta väsens tillvaroplan efter hand har kommit att visa upp, kan väl inte tänkas. – Var är förmågan att experimentera med mentala och kroppsliga utsvävningar, förmågan att hata och förfölja, plåga och lemlästa sina medväsen och sin omgivning, mera genial än hos den ännu djuriska, jordiska människan? – Vad är domedagen? – Tror man, att det är en straffutlösning, en hämndeakt från en gudomlig försyn för synder som den jordiska människan har begått? – Ja, de kyrkliga auktoriteterna tror helt visst på en sådan försyn utan att ana, att de därvid dyrkar eller tillber en gudom med de mest påtagliga sadistiska böjelser, böjelser som många jordmänniskor för länge sedan vuxit ifrån, helt bortsett från att de helt förbiser eller ignorerar Gudomens ord angående syndares skuldproblem genom deras egen störste ledare eller världsåterlösare Jesus Kristus, när han från korset säger om sina bödlar: " .... ty de veta icke, vad de göra". Man kan väl inte tänka sig större syndare än de som förföljer den högsta sanningen och rättfärdigheten och korsfäster de väsen, från vilka den högsta humanism eller nästakärlek utstrålar? – Och dock heter det om dessa största överträdare av livets lagar, att "de veta icke, vad de göra". Att bli vred, hatfylld och förfölja dessa väsen med brutalitet, straff och tortyr är ju i princip detsamma som att misshandla ett spädbarn för dess ännu mentala och kroppsliga oförmåga. Vilken normal far eller mor skulle vilja göra detta? – Beskyllningen mot Gudomen för att behandla de ännu på fysiska och mentala områden oförmögna väsendena med straff och terror för denna oförmåga skapar ju en högst ohygglig bild av den evige Fadern, som eljest hävdas vara kärlekens upphov. Att detta hävdande eller åberopande inte kan täcka denne faders strafflust eller hämndtörst eller kan stadfästas med den påhittade konstgjorda tankegloria, som uttrycks under begreppet "rättfärdig harm" eller "helig vrede", visar det stora avfallet från de religiösa trossamfunden. Tvivlen måste nödvändigtvis uppstå överallt, där väsendets egen förståndsförmåga avslöjar denna gudomsuppfattnings bristande logik. Och en ny "övertro" breder ut sig, nämligen vantron. Den religiösa vantron är ju intet annat än just tron på att ingen gud existerar. Och med denna inställning kan väsendet inte mera få någon tillfredsställelse för sin själsliga hunger eller mentala svält utom på erfarenhetens och därmed forskningens väg. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt