Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
12 KAPITLET
Den materiella eller gudlösa vetenskapens tillblivelse
Då väsendet har mist sin instinkt eller sin trosförmåga och inte kan tillägna sig "kosmiskt vetande" med hjälp av intelligensen allena, blir dess medvetandesfält eller mentala synkrets här mindre än naturmänniskans eller det enfaldiga väsendets.
Men i gengäld blir det lilla fält eller område, som detta väsens medvetande behärskar, kolossalt detaljerat med verkligt vetande, medan det religiösa väsendets vetande här endast framträder som "oanalyserad aning" och således endast är dimdetaljer, vars fasta former inte är fakta utan allra högst kan nå upp till att vara trosformer.
Då det förstnämnda väsendet inte mera kan tro utan endast kan tillfredsställa sin mentala hunger med vetande, och då dess förmåga att tillägna sig verkligt vetande endast är i sin första späda begynnelse, kan väsendet endast tillägna sig vetande på de mest elementära fälten i livet, vilket alltså vill säga: de fält, där det med sina fysiska sinnen direkt kan se, höra, lukta, smaka, känna eller förnimma.
Och då allt, som det således kan förnimma, endast kan utgöra materiella facit, kan väsendets tankar och själsliv endast utgöra kunskap om sådana.
Det är dylika facit, som efter hand skapar den materiella vetenskapen och gör dess upphov till vetenskapliga auktoriteter.
För sådana materialistiska auktoriteter består världsalltet såväl som det levande väsendet endast av sådana fysiska materiekombinationer som för dessa auktoriteters vakna dagsmedvetande kan utgöra påtagliga fakta.
Allt vad därutöver är, vill dessa auktoriteter i sämsta fall förneka, såsom: Gudomen eller en levande försyn, det odödliga jaget i det levande väsendet, likaså återgäldningslagen eller karma, för att nu inte tala om insikten om reinkarnationen, som av dem närmast uppfattas som ett utslag av abnormitet eller sinnessjukdom.
Allt som inte kan dokumenteras i mått och vikt eller kontrolleras i volym eller konsistens med siffror, är för dem något absolut overkligt, som de förnekar och bekämpar.
Och vi blir vittne till att deras religiösa instinkt, vilket alltså vill säga: trosförmåga, här fullständigt behärskas av deras begynnande intelligensförmåga.
Med denna begynnande späda intelligensförmåga kan de nämligen omöjligen bevisa eller göra sina irreligiösa påståenden till fakta, även om de förvisso med hjälp av densamma kan väga klot, kontrollera atomer och mäta ljusets hastigheter m. m.
Dessa väsen förblir således inom det religiösa fältet endast troende väsen, även om objektet för deras tro nu helt visst är förnekandet av Gudomen och övriga högsta eviga faktorer och facit.
Med denna tro har väsendet blivit en motståndare, en fiende till dessa högsta religiösa företeelser.
Och väsendet är här så långt borta från Gud som ett väsen överhuvud kan komma.
Gudasonen är borta från sin fader.
"Den förlorade sonen äter tillsammans med svinen", vilket i verkligheten vill säga: kulminerar i den djuriska principen, det djuriska levnadssättet eller "den dräpande principen".
Den högsta gudomliga principen, de högsta religiösa förklaringarna, är mentala "pärlor", som ett sådant väsen, mentalt sett, tuggar i stycken, liksom "svinen" eller djuren skulle tugga sönder fysiska pärlor, om sådana kastades i deras väg, hur ädla eller äkta dessa pärlor än må vara.
Men också här måste vi förlåta det materialistiska väsendet.
Som följd av sin organiska struktur kan ett sådant väsen på detta sitt stadium omöjligt vara annorlunda.
Dess intelligensförmåga har nu blivit den allt behärskande faktorn i dess mentalitet och bakom dess viljeinriktning.
Samtidigt som dess religiösa instinkt degenererade, degenererade också dess religiösa hunger.
Denna degeneration befrämjades ju av hunger efter materiellt vetande, alltså denna svält som endast kan tillfredsställas genom ätandet av frukterna från "kunskapens träd".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt