Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vad är sanning? |
10 KAPITLET
När den jordiska människan har mist förmågan att tro
Medan det första stadiet var "vägen", baserat på "konungen", och allt tänkande och all orientering i fråga om det dagliga livet var lagt i hans hand på grund av "undersåtarnas" intellektuella eller själsliga oförmåga, har den jordiska människan i det nya stadiet nått så långt fram i sitt andliga kretslopp eller i passerandet av den materiella världen, att hon inte mera behöver den "invigde konungen".
Hon tänker själv.
Hon har mist sin religiösa instinkt och har därmed förlorat förmågan att tro.
Då tron endast kan baseras på tillit, vill det alltså säga, att den moderna, långt komna jordmänniskan har mist förmågan att känna tillit till "konungens" ord, vilket vill säga: till de högre religiösa dogmerna eller traditionerna, ja, kort sagt, till allt, som ligger utanför hennes förståndsmässiga fattningsförmåga.
Det hjälper således inte, att dogmerna eller uttalandena kommer från den eller den framstående auktoriteten med så och så många anhängare.
Om dessa dogmer, uttalanden eller förklaringar härstammar från Kristus, Buddha, Muhammed eller de kommer från väsendets bästa vän, betyder i detta fall absolut intet.
Det är omöjligt för ett väsen på detta stadium att tro på något, som det inte genom tillräckligt intelligensmässigt underlag kan få bekräftat.
Att en sådan människa efter hand inte mera kan hämta inspiration i kyrkan eller genom ovetenskapliga, på blotta påståenden eller dogmer baserade religiösa faktorer, sakrament, ceremonier eller liknande, är ju uppenbart, då ju inspiration eller human stimulans på denna väg uteslutande förutsätter en stabil och säker trosförmåga. Vi ser därför också, att flera och flera kyrkbänkar blir tomma under de auktoriserade gudstjänsterna, liksom även att de starkt dogmatiska eller trosreligiösa samfunden får allt färre proselyter. Att hota alla, som lämnar kyrkan och de övriga trossamfunden, med helvetets eld eller "evig förtappelse", "evig förbannelse" är självfallet till ingen nytta och avslöjar blott sitt upphovs totala ovetskap eller naivitet i fråga om denna sida av den verkliga sanningens område. Men det är förlåtligt, ty upphovet till ett sådant fördömande är ännu en "troende undersåte" till den "invigde konungen", det må vara Kristus, Buddha, Muhammed eller någon annan religiös auktoritet. Ett sådant väsen känner ännu alls icke till, vad det vill säga: att icke kunna tro. Det lever i den villfarelsen, att tron blott och bart är en viljeakt. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt