Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Påsk |
6 KAPITLET
Vad vi såg i världsåterlösarens strålglans
Ovannämnda modell blev alltså en mänsklighetens förebild, ett stort ljus, en sol, vars strålar kom att bana sig väg ut till all världens folk.
I dessa strålars första, svaga sken avtecknar sig för oss silhuetterna av Jerusalems torn och kupoler, Oljebergets mjuka linjer.
Ljusskenet kommer oss närmare.
Tiden försvinner.
Vi uppfattar idyllen i Getsemane örtagård, vi hör det stilla mumlandet från Kidrons bäck, vi förnimmer en mild bris från Gennesarets sjö.
Bortifrån markerna vid bergets fot kommer en liten skara av män.
I mitten går en man i sin bästa ålder.
Han är klädd i en röd toga, har sandaler på fötterna men ingenting på huvudet.
Endast de svarta krulliga lockarna inramar det vackra ansiktet, vars strålande ögons klarhet i förening med hans tals renhet och upphöjda visdom är det enda som eventuellt skulle kunna röja att man här står inför miljoner människors uppgående mentala sol, den blivande världsåterlösaren Jesus av Nasaret.
Den lilla skaran är på väg upp emot Jerusalem. En stor mission står vid början av sin utveckling. En världsåterlösning skall bringas till manifestation. Jordens största gudstjänst: demonstrationen av det uppträdande som är världens frälsning från mörkret; kröningen av en konung, vars rike icke är av denna världen, skall uppenbaras. Fastän denna gudstjänst endast sträcker sig över tre dagar, har den två årtusenden av kommande generationer till auditorium. Representanter för alla folkslag och alla samhällsklasser är närvarande. Huvudpersonen i den stora ceremonin, världens störste överstepräst, mannen i den röda togan, har nu med sitt följe nått upp till Jerusalem, fram till Golgata, högaltaret för den världsomspännande religiösa handlingen. Genom jordskalv och mörker, genom blixt och dunder, genom rop och skrik, genom lidande och död bryter nu väldiga ljuskäglor fram från Golgatas mörka silhuett. Förlåten i templet rämnar. All världens folk får tillträde till det allra heligaste. Den stora världsfrälsande gudstjänsten har tagit sin början. Den heliga anden lyser ut över världen. I den första morgonglansen från detta gudomliga ljus skymtar vi nu tydligt Betlehem, Nasaret, floden Jordan, öknen, Kapernaum, Gennesarets sjö, Betania. I dess middagshöjd ligger Jerusalem, översteprästens gård, Pilatus borg, Via Dolorosa, Golgatas kors och uppståndelsens grav badande i ljus. Och i dess aftonglans mullrar i fjärran – bakom skuggorna från fästningsanläggningar, fort, kanoner, tanks, skyttegravar, revolutioner och fattigdom – djurrikets dödskamp, "världens ände". I dess allra sista bortdöende aftonsken från det lysande korset på högaltaret i Palestina glöder uppfyllelsen av den eviga rösten: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens ände." Genom stora tekniska anläggningar – kraftverk, kommunikationsmedel, radio – arbetar elementen för människan. Hon har börjat göra sig jorden underdånig. Och när hon tillägnat sig förmågan att rätt fördela eller administrera värdena, då kommer ingen träldomssvett längre att förekomma vid utnyttjandet av denna gudomliga gåva. Och i de sista vibrationerna från den stora gudstjänsten på Golgata ser vi alltså att "en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor" börja komma i sikte. Mänskligheten är räddad. Mörkret är förbi. De förlorade sönerna har funnit sin fader. Gud vandrar åter med Adam och Eva i paradisets lustgård. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt