Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Påsk |
5 KAPITLET
Varför vi här uppehåller oss vid världsåterlösarens uppträdande och lidanden
Eftersom mänsklighetens anammande av världsåterlösarens sätt att vara, såsom vi förut nämnt, är dess frälsning, måste den undervisas i detta, inte bara teoretiskt utan också i allra högsta grad praktiskt.
Men en sådan undervisning kan naturligtvis bara manifesteras av ett väsen som självt blivit "frälst", vilket vill säga ett väsen som nått så långt att det har blivit "ett med Fadern" eller medvetet i världsalltets liv, i dess lagars ofelbara gudomlighet; ett väsen med den upphöjdhet över materien, över lidandet, i besittning av den oberördhet av mörkret som detta den heliga andens odödlighetsmedvetande ger individen.
Mänsklighetens utveckling främjas eller leds därför av väsen med ett sådant medvetande.
Sådana väsen föds därför med vissa avpassade mellanrum på det fysiska planet, blir inkarnerade i jordisk materia.
Av dessa väsen var alltså Jesus av Nasaret den som kom att visa det gudomliga eller kosmiska medvetandet i dess högsta eller mest långtgående praktiska, fysiska uttrycksform.
Han blev det mest strålande eller lysande uttrycket för det sätt att vara som så obetingat är "världens frälsning".
Och vi skall därför här dröja en liten stund vid foten av denna det godas mest lysande modell på jordklotet.
Vi skall nu – inte med den fysiska synen utan med andens ögon – blicka ned genom två årtusenden.
Vi skall närma oss Golgatahändelsen, så att de avgörande detaljerna i världsåterlösarens psyke eller mentalitet blir mer belysta.
Vi skall, utan hänsyn till "vad som står skrivet", placera Jesu odödliga ord i deras rätta sammanhang, nämligen mitt i kulminationen av de mörka tillstånd och lidanden för vilka de skulle vara läkemedel, och därigenom ge dem deras rätta relief, deras rätta ljusvärde.
Liksom en läkare inte kan komma till sin fulla rätt eller nå sitt fulla erkännande så länge han endast omges av friska och krya människor, kan inte heller världsåterlösarens sätt att vara, hans förmåga att förlåta, hans kärleks storhet, komma till sin rätt eller nå fullt erkännande i sådana fall där vi endast ser honom i hans förhållande till de mer eller mindre lyckliga zonerna, i hans förhållande till sina vänner. Det rättmätiga och fulla uttrycket för den världsfrälsande naturen hos hans medvetande får vi enbart i hans möte med sina dödsfiender, i hans handlande inför sina bödlar, förrädare, baktalare och bespottare, eftersom man här får bekräftelse på hans andes storhet i en utsträckning som inte tillnärmelsevis skulle kunna uppenbaras i något annat sammanhang. Den här bokens uppgift är därför inte att avgöra om de bibliska traditionerna eller berättelserna är korrekta eller inkorrekta, utan i stället att ge en kosmisk analys av det världsfrälsande medvetenhetstillståndets absolut sanna utslag i de i det följande återgivna situationerna. Och i fullständig kontakt med denna analys skall vi nu övergå till att följa Guds utsände genom kulminationen av det lidande, där de odödliga ord och likaså odödliga handlingar blev till, som gjorde honom till en gudomsmodell för mänsklighetens omskapelse från djur till människa. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt