Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   Kap:  
(1-16) 
 
Avancerad sökning
Innehållsförteckning för Påsk   

 

 
4 KAPITLET
Att tillägna sig världsåterlösarens sätt att vara är det absolut enda som kan bli mänsklighetens "frälsning" eller "återlösning"
Den sanna "världsfrälsningen" består alltså absolut inte i blidkandet av en "vred" gud, ty "vreden" är inte en gudoms tankeklimat. Den är endast utslag av andliga "fosters" eller andligt ofödda själars primitiva medvetenhetstendens. Den nämnda "frälsningen" är inte heller ett sonande av mänsklighetens "synder", ty en mänsklighet kan inte "synda", lika litet som djuren kan "synda", växterna kan "synda" eller mineralerna kan begå "brott". Mänskligheten består av levande väsen; levande väsen befinner sig på utvecklingssteg; utvecklingssteget utgör i sin tur ett speciellt manifestationssätt, som är baserat på de särskilda erfarenheter eller fakta som individen har tillägnat sig genom föregående utvecklingssteg. Individens tillvaro eller manifestation är alltså nödvändigtvis baserad på hans föregående kunskap eller erfarenhetsupplevelse. Hans framtida erfarenheter kan ju absolut inte behärska hans handlingssätt i nutiden eller före upplevelsen. Men när hans nuvarande handlingssätt alltså måste begränsas av de till dags dato gjorda erfarenheterna och den ur dessa härledda insikten, måste naturligtvis detta handlingssätt bli i motsvarande grad bristfälligt eller primitivt i förhållande till samma individs framtida handlingssätt. Men till denna bristfällighet är individen alltså utan skuld. Men när individen är utan skuld till sitt handlingssätts kvalitet, dess framträdande som primitivt eller felaktigt, kan detta handlingssätt absolut inte stämplas som "synd" eller som "brott", hur mörkt, brutalt eller grymt det än må te sig. En handling kan endast existera som uttryck för ett stadium som individen måste passera under sitt växande från en lägre till en högre väsensstandard, på samma sätt som han måste passera olika steg i fysisk storlek under sin uppväxt från barn till vuxen.
      När det alltså i kosmisk mening absolut inte existerar brott eller synder, finns det ju i samma mening absolut inget att sona. Men varje handling har sin efterverkan. Och denna efterverkan är, helt oberoende av om den är ljus eller mörk, om den är glädje eller sorg, en nödvändighet för individens utveckling eller skapande av medvetenhet. All absolut kunskap och insikt är ju identisk med efterverkan av handlingar. Att fritaga individen från dessa skulle vara rena motsatsen till kärlek, ty denna befrielse skulle hindra hans vidare utveckling och därmed lämna honom kvar på en primitiv medvetenhetsnivå. Men en försyn som på ett sådant sätt medverkade till att individen avstannade i sin utveckling, och som därigenom utestängde honom från en högre och mer förklarad tillvaro än den nuvarande, och som dömde honom till en evigt fortsatt tillvaro i felsteg och okunnighet om livets verkliga, stora och upphöjda analyser, skulle ju vara identisk med kulminationen av brutalitet. Men så framträder nu inte den verkliga gudomen. En gudom kan endast vara kulminationen av kärlek. Och därför är universum, världsalltet i alla sina detaljer, i sin ledning, sina lagar, uttryck för den mest upphöjda kärlek till individerna. Allt baserar sig på att dessa skall uppnå största möjliga medvetandeutveckling, största möjliga kunskap, den mest upphöjda konstnärliga begåvning eller kort sagt det levande väsendets fullständiga skapelse till "Guds avbild", "till att vara honom lik". Det kan alltså inte vara frågan om någon "försoning". Det finns inget att "sona". Det utvecklade väsendet ropar därför inte heller till Gud om att fritagas från ansvaret eller efterverkningarna av sina handlingar, hur smärtsamma de än må vara, ty det vet att de är nödvändiga. Det önskar blott: "Ske inte min vilja, utan din." Endast det primitiva väsendet gör motstånd mot denna Försynens kärlek, på samma sätt som ett litet barn ibland gör motstånd mot den del av föräldrarnas kärlek som består i uppfostran, hygien och undervisning.
      Världens "frälsning" består alltså inte i att befria människorna från verkningarna av deras dåliga handlingssätt och endast låta dem behålla resultaten av de goda. Ett sådant manifestationssätt skulle ju, enligt vad vi sagt tidigare, inte vara deras "frälsning" utan deras absoluta "förtappelse". En befrielse från mörkret kan absolut bara äga rum genom att avstå från de realiteter eller orsaker av vilka mörkret är verkningar. Att med sitt eget liv påvisa hur ett sådant avstående manifesteras; att i sitt praktiska uppträdande uttrycka en sådan kärlek till allt och alla, att Guds närhet förnimmes inte bara i ljuset utan även genom mörkret; att påvisa att de som hatar och förföljer en också är en uppenbarelse av Gud; att avslöja sitt väsen såsom varande ett med Faderns och manifestera sin odödlighet, sitt kosmiska medvetande eller "den heliga anden" – detta är den grundval, på vilken en världsåterlösare återlöser världen. Mänsklighetens anammande eller utvecklande av detta världsåterlösarens väsen är dess "frälsning" – och absolut bara detta enda.
      Visserligen finns det något som heter "syndernas förlåtelse", men denna träder i kraft enbart i sådana fall då efterverkan av ett felgrepp eller en "synd" blir helt överflödig för individen. Det vill alltså säga i sådana fall då individen på annan väg, innan efterverkningarna ännu blivit utlösta eller kommit tillbaka, har uppnått den erfarenhet eller medvetandevidgning, som resultatet av den nämnda efterverkan annars skulle ha bibragt honom.
      Världens "frälsning" består alltså inte i mänsklighetens flykt undan konsekvenserna av sina handlingar, genom att låta en världsåterlösare lida för dessa, utan endast och allenast i det fulla ansvarsmedvetandet, det fulla erkännandet av sina misstag samt i utvecklandet och praktiserandet av den därav uppkomna mognaden till att göra allt gott där den förut gjorde det onda, att handla riktigt där den förr handlade felaktigt. Endast och allenast härigenom skall den bli inhöljd i den sanna lyckan, det gudomliga medvetandet eller en förklarad tillvaro.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.