Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Påsk |
2 KAPITLET
Världsåterlösarna och östern och västern
På jorden hade det alltså börjat uppstå en jordmån, en mottaglighet för den del av Guds ande som har att göra med ljuset, och som därför kan betecknas som "den heliga anden".
Det bör dock påpekas att jordmånen inte var av enhetlig natur och att mottagligheten därför var olika i de skilda världsdelarna.
Mottagligheten var en annan i österns länder än i västerns.
"Sådden" måste därför utföras på något olika sätt, måste anpassas till de skilda världsdelarnas psyke, medvetenhetstillstånd eller utvecklingsstandard.
Här bör man lägga märke till, att det för många årtusenden sedan har existerat ett samhälle av väsen med en viss grad av invigning, alltså en viss form av uppenbarelse av "den heliga anden". Men detta samhälle räknade alltför få individer, var alltför svagt för att i längden kunna mäta sig med det omgivande och dominerande barbariet, som ju vid den tidpunkten i själva verket var jordens fundamentala och kulminerande tankeklimat. Detta samhälle stannade därför upp i utveckling, men lämnade efter sig oavvisliga monumentala bevis för sin existens i form av pyramider, sfinxer, tempel, konstföremål etc., som naturligtvis så småningom av tidens tand förvandlades till ruinhögar, men som ändå, trots detta sitt tillstånd, ännu i denna dag för den vanliga jordiska människan är av imponerande mäktighet och för det utvecklade ockulta väsendet strålar med den heliga andens omisskännliga klarhet. Men liksom denna forntidskultur lämnade kvar ruinhögar av fysisk manifestation, så lämnade den även kvar "ruinhögar" av sin höga moral och kultur. Och på dessa andliga "ruinhögar" finner vi österns folk århundradena närmast före vår tideräknings början. Eftersom det här fanns brottstycken av den verkliga heliga anden, blev inställningen till och mottagligheten för den dåvarande nya världsimpulsen något annorlunda här än i västerns länder, vilka helt och hållet levde på den mörka utstrålningen i renodlad form. Österns länder kunde ta emot visdomen i en mer fyllig teoretisk form. De kunde acceptera läran om reinkarnation och odödlighet, kunde ge avkall på grova fysiska begär, kunde ge sig hän åt meditation och andakt. Västerns folk hade däremot inga brottstycken av den heliga anden. Här var allt barbari, mörker eller mordmoral. Ett sådant folks medvetande kunde inte förändras eller omvändas genom blott och bart teori, eller av ett väsen som inte kom att praktisera den nya moralen till dess allra yttersta konsekvenser, inte bara i dess finaste nyanser utan även i dess grövsta och mest vanskliga fysiska detaljer. Dessa barbariska individer måste alltså ha ett hundraprocentigt exempel på utövandet av den nya moralen för ögonen. De måste få se en utövare av den, vilken besjälad av den heliga andens överlägsenhet inte kände någon fruktan för tortyr eller död. De måste få bevittna ett väsen som var lika medvetet i andlig som i fysisk tillvaro, ett väsen som i hela sitt praktiska uppträdande kunde göra ett sådant medvetenhetstillstånd till en realistisk syn, till ett absolut faktum för den oinvigde. Endast därigenom kunde den robuste barbaren bringas till eftertanke och komma att se den nya formen av storhet, av styrka. Då länderna således hade olika religiös inställning, blev också de förut omtalade "såningsmännen" av något skilda naturer, eller anpassade till de olika folkslag till vilka de var och en för sig blev sända. Östern fick sålunda sin "Buddha", vars anhängare i dag bildar jordens största religiösa sammanslutning, samt "Muhammed", vars anhängarskara inte heller är av ringa omfattning. Västern fick däremot, om än indirekt, "Kristus", vars anhängare i fysiskt hänseende visserligen inte är på långt när så talrika, men i gengäld är detta väsen jordens mest fundamentala modell för den form av manifestation genom vilken jordens alla släkten slutligen skall välsignas, "frälsas" eller nå "den stora födelsen", "odödlighetsmedvetande" eller "en förklarad tillvaro". Han utgjorde det "senapskorn" som skulle växa till ett stort träd, vars grenar skulle komma att omsluta hela jordklotet och göra världen till "himmelriket", till en "ny himmel och ny jord, där rättfärdighet bor". Vi skall därför, naturligtvis med all respekt och i djupaste vördnad för de förut nämnda två gudomliga världsåterlösarna, här endast uppehålla oss vid denne kristendomens upphov eller västerns förste store världsåterlösare i den ljusa utstrålningen från den gudomliga skaparprincipen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt