Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Påsk |
13 KAPITLET
Mästaren och hans lärjungar
I Jerusalems omgivningar finner vi Jesu trofasta vänner och lärjungar i stark rädsla för förföljelse och i djup sorg över förlusten av sin älskade mästare, spridda för alla vindar som en flock får som mist sin herde.
Men en världsåterlösares trofasthet och kärlek är stor.
Han glömmer aldrig sina lärjungar och medhjälpare.
Vid vissa tillfällen kan några av dem i sin dagliga samvaro med mästaren – som är hjärtlig och kamratlig till sitt sätt och således helt fri från all ceremoniell etikett – glömma hans andliga storhet och ofelbarhet.
Vid sådana tillfällen kan det hända att dessa lärjungar inte kan förstå mästaren, eftersom han ju inte handlar utifrån jordiska motiv eller kortsiktiga, lokala förhållanden.
Hans planer är på lång sikt, för århundraden, ja, stundom för årtusenden.
Mästarens dispositioner kommer därför inte alltid att logiskt eller intelligensmässigt passa in i de rent tillfälligt aktuella, lokala förhållandena och gängse moraluppfattningarna, men passar naturligtvis ofelbart in i Försynens stora, gudomliga plan med mänskligheten, som han är invigd till att helt och hållet följa, oavsett vad det än måtte kosta honom, ja, även i sådana fall som kanske kan leda till förlusten av vännerna, föra honom till Golgata, föra till korsfästning.
De av lärjungarna som i sin fysiska kortsynthet inte kan följa mästarens vittskådande blick och glömmer vem de har framför sig, ser endast hans dispositioners eventuella olämplighet i de rent tillfälliga eller för ögonblicket rådande förhållandena och tror därför att han handlar felaktigt. De vill då i sin blinda nitälskan försöka "vägleda" honom, och kan rent av bli förargade när mästaren inte kan rätta sig efter deras "vägledning" och de alltså inte kan få sina illusoriska förhoppningar uppfyllda. Men en världsåterlösare har inte kommit för att bli undervisad av sina lärjungar. Mer än någon annanstans eller i något annat fall gäller i hans närhet den ockulta lagen: "När eleven talar, tiger mästaren." Och utan att dessa lärjungar egentligen förstår det, är de – trots sin fysiska samvaro med mästaren – på retur, på väg bort från hans andliga närhet. "Synen av mästaren" fördunklas mer och mer av deras tankars kretsande kring de svikna förhoppningarna, mästarens – enligt deras uppfattning – felaktiga dispositioner osv. Och till slut ser de, i likhet med den stora hopen, inte "mästaren" i honom, utan i stället endast en vanlig, förment "ofullkomlig" jordisk människa. På grund av den olägenhet eller störning som sådana lärjungar utgör för världsåterlösarens mission, måste han – som naturligtvis endast kan följa sin egen gudomliga inspiration och vara trogen den väg han redan vid sin invigning blev anvisad – ta avstånd från de lärjungar och anhängare som framträder med denna felaktiga iver och nitälskan. Men livet självt kommer att leda dem tillbaka. Trots allt kommer slutligen alla att vila i världsåterlösarens famn, och "alla tungor skall bekänna att han var en herre Gud Fader till ära". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt