Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Påsk |
12 KAPITLET
Vad som skedde vid graven på påskmorgonen
För den som var invigd, det vill säga den som var utvecklad till att se i kraft av Guds heliga ande, var den nyss inträffade händelsen inget mysterium.
En åskådare som kunnat tåla att se in i denna gudomliga andes starka ljus, skulle ha sett att här pågick en "materialisation", det vill säga en manifestation med så starkt koncentrerade andliga energier, att de helt genomstrålade de fysiska materierna och till och med blev så starkt synliga eller vibrerande på det materiella planet, att detta plans speciella invånare alltså blev bländade och föll i vanmakt i dessa kosmiska strålars närhet.
Samma åskådare skulle vidare ha sett att denna materialisation var ingenting mindre än Guds sändebuds återvändande till den jordiska sfären, för att i förhärligandet av sin Fader på det rent materiella planet inför dödens garde, hedendomens väktare, övertrons apostlar, dödens präster, demonstrera livets eviga oförgänglighet – att det trots bannlysning och bål, trots krig och lemlästning, trots svärd och spjut, trots giljotin och galge, trots korsfästelse och "död", evigt överlever sina bödlar, sina fiender, sina bespottare och "nedbrytare".
Ja, till och med hans döda fysiska kropp hade i det starka ljuset blivit "dematerialiserad" och lagd till vila på en plats där det levande liv som ännu fanns däri inte kunde förstöras av jordiska händer.
Men denna världsåterlösarens förklarade återkomst blev inte utlöst för att han skulle kunna pråla inför sina motståndare med detta sitt förhärligande, utan blev utlöst helt och hållet av kärlek.
Guds sändebud kunde inte vända tillbaka till sin Faders zoner utan att ännu en gång inför den förhärdade och ovetande hopen ha gjort ett försök att övertyga om överjordiska eller himmelska krafters existens.
Det var en sista stor kraftansträngning för att skapa tvivel på hämndens gud och därigenom leda mänskligheten bort från mördandets och sorgens mörka vägar.
Men det fanns också en annan orsak till denna Jesu extra fysiska närvaro. Trots lärjungarnas treåriga undervisning av sin mästare, hade de ännu inte riktigt förstått honom. Hela hans lidandeshistoria kom därför något överraskande eller oväntat för dem. De greps av rädsla och sorg och flydde för alla vindar. Men mästarens kärlek uteblev inte. De kunde från det fysiska planet inte komma till honom, men han kunde komma till dem. Och efter att först ha gjort allt som stod i hans makt för att förlåta och mildra sina korsfästares, sina fienders öde, började han vandringen till sina vänner. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt