Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
5 KAPITLET
Julevangeliet är inte endast en historisk tilldragelse, utan utgör även en symbol över jordmänniskans kosmiska öde
Att denna födelse ses som en historisk händelse av alla väsen som har den djupare kosmiska insikten i livet och tillvaron, detta har inte på långt när så stor betydelse som den omständigheten att händelsen med alla sina detaljer är ett uttryck för eller en bild av ett allmängiltigt skeende.
Det är detta som är evangeliets mystik.
Julevangeliet är sålunda, för den som har förmåga att överblicka händelsen från en kosmisk synpunkt, inte endast en fysisk eller historisk tilldragelse eller ett faktum, vad Jesu födelse och mentala struktur angår, utan det utgör också uppenbarandet av eller en symbol över varje jordmänniskas kosmiska öde.
Jesu öde, sådant det utformar sig i evangeliet, är alla människors öde.
Det är denna dubbelmening hos berättelsen som gör den till ett evangelium.
Om händelsen inte hade just en sådan form, skulle berättelsen om den aldrig ha kunnat bli annat än på sin höjd en skildring av en fysisk händelse som en gång ägde rum.
Jordmänskligheten skulle inte ha fått något julevangelium utan på sin höjd endast några historiska data, som kunde vara av "arkeologiskt" intresse, om de nu över huvud taget hade nått fram till eftervärlden.
Det som gjort julevangeliet odödligt är alltså dess identitet med en allmängiltig princip. Det är dess överensstämmelse med det öde som alla jordmänniskor utan undantag representerar och måste genomgå för att bli fullkomliga människor. Utan denna fullkomlighet skulle det aldrig någonsin bli "frid på jorden". Och jordmänniskorna skulle därmed vara utestängda från upplevelsen av det "välbehag" som är julevangeliets största gudomliga löfte. Det som gör den traditionella julberättelsen till ett evangelium är i sista hand inte Jesu fysiska födelse som sådan, utan den omständigheten att denna födelse är ett uttryck för jordmänniskans "kosmiska födelse". Man måste alltså här förstå att varje jordisk människa i sig själv kosmiskt sett är en "gudason", som för närvarande håller på att "födas". Det är riktigt att denna "födelse" sträcker sig över ett flertal jordeliv, men det förändrar inte principen. I den historiska berättelsen om Jesu födelse talas det om att denna födelse inträffade under de mest primitiva förhållanden, ja försiggick i ett stall, där det lilla nyfödda barnet blev lagt i en krubba. Mitt i stanken från exkrementer och utdunstningar från djuren och mer eller mindre omgivet av mörker, smuts och damm föddes världens fullkomligaste mentalitet. Blev då inte denna födelse en genial symbol för eller bild av jordmänniskans "kosmiska födelse"? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt