Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
34 KAPITLET
Julevangeliet är inte endast en historisk berättelse om Jesus från Nasaret, det är också Guds uppenbarande av jordmänniskans kosmiska identitet och öde
När det gäller det historiska julevangeliet och jordmänniskans öde finns det ytterligare ett par punkter att sammanställa och jämföra.
Det heter sålunda här: "Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
Men ängeln sade till dem: 'Var inte rädda.
Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.'
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: 'Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt'."
Ja, även här passar evangeliet till fullo in på den jordiska människan. Då varje litet barn som föds till världen är en "gudason", och "gudasonens" fullkomliga eller mogna medvetande är "kristusmedvetandet", så är varje sådant litet barns verkliga identitet ett "kristusväsen". Och tecknet var just att det "låg lindat i en krubba". Kännetecknet på att jordmänniskan är ett "kristusbarn" är alltså detta, att det omkring henne inte finns något överflöd av synliga materiella eller kosmiska rikedomar. I en fattig och anspråkslös materiell och själslig omgivning finner vi det nyfödda "kristusbarnet". Denna beskrivning passar ju precis in på den jordiska människan. Lever inte det stora flertalet av jordens människor i stor fattigdom? Är inte "krubban", dvs. armodet eller den ekonomiska nöden, en allt övervägande faktor? Och är det inte samma sak med den rent själsliga sidan? Ser vi inte här alla tecken på att "kristusbarnet", "kristusmedvetandet" i jordmänniskans mentalitet, ännu är mycket svagt, bräckligt och hjälplöst? – Ängeln säger alltså med andra ord att den jordiska människans ännu outvecklade kosmiska framträdande eller ringa förmåga till kärlek inte upphäver hennes identitet som "kristusbarn", utan i stället bekräftar eller bevisar den. Ja, naturligtvis. Om jordmänniskan inte var just så själsligt oförmögen som hon är, så var hon ju inte något "barn", utan ett moget eller vuxet "kristusväsen". Men vem är då ängeln som kommer med detta glada budskap, och den "himmelska härskara" som sjunger lovsånger till Gudomens, fredens och mänsklighetens ära? – När det talas om änglar, betyder det att vi har att göra med himmelska eller andliga väsen. Men vilka är då de andliga väsen, vilkas ord och toner i dag vibrerar genom jordiska sfärer och förkunnar att jordmänniskan är ett "kristusbarn"? – Är det inte alla de kärleksfulla väsen som tiderna igenom levt och verkat på jorden i kärlekens tjänst? – Var finns alla de stora profeter, lärjungar och apostlar, konungar och världsåterlösare, som tiderna igenom lett mänskligheten? – Har de inte alla för länge sedan lämnat den jordiska sfären och därmed blivit andliga väsen, alltså änglar? – Och ljuder inte deras sång för oss än i dag genom världen med stor kraft och styrka? – Är inte hela den auktoriserade religiösa världen ännu i våra dagar huvudsakligen buren av dessa väsens levande ord och tal? – Är det inte oräkneliga miljoner som i dag lyssnar till dessa himmelska väsens lovsånger och lovprisningar av Gud och hör glädjens budskap till människorna? – Jo, "änglarnas sång" är i dag inte mindre aktuell än tidigare. Som vi sett är julevangeliet sålunda icke blott traditionens berättelse om ett fattigt barn, som i en för länge sedan svunnen tid föddes i Betlehem under mycket märkliga omständigheter, ett barn som växte upp och blev mänsklighetens störste ledare, med ett medvetande som blev det absolut djupaste fundamentet eller livet i varje verklig kulturskapelse. Detta evangelium blev även i allra högsta grad jordmänniskans egen djupaste och sannaste historia. Julevangeliet är alltså, förutom att det verkligen är en historisk, fysisk händelse, även en symbolisk uppenbarelse av Gudomens absoluta mening med den jordiska människan. Vi har sett hur den fysiska berättelsen – som ju i sig själv är en ljusets berättelse, ett glädjens evangelium, ett budskap om det fattigaste barnet som blev en ljusets furste, en livets konung, en uppenbarelse av själva Gudomen – här i vår kosmiska återgivning kom att framträda i en långt större glädjens strålglans, i och med att vi upptäckt att denna berättelse icke blott var världsåterlösarens eller själva "gudasonens" historia, utan att den också var varje enskild jordmänniskas eget kosmiska och därmed högsta öde. Jordmänniskan var själv en "gudason", ett "kristusbarn", låg själv lindad i en krubba, blev själv besökt och tillbedd av heliga konungar, hade Josef och Maria till föräldrar och blev lovprisad av en himmelsk eller överjordisk härskara och skall själv uppstå ur dödens mörka grav och, identisk med själva uppståndelsen och livet, bli ett med Gudomen. Kan någon saga vara större och gudomligare? – Det är inte så underligt att himmelska härskaror lovar och prisar Gudomen, när de ser vilket överjordiskt ljusflöde Gudomen genom julevangeliet utlovar åt jordmänskligheten som dess kommande lyckliga öde. Och genom en framtida varaktig "frid på jorden" skall den himmelska sången ljuda vidare ut över andra världar, klot och mänskligheter. På solar, stjärnor och vintergator går vi till fest hos den evige Fadern. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt