Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
33 KAPITLET
Djurrikets undergång och "Kristi uppståndelse" i den jordiska människan
Det som gör jordmänniskan till ett "kristusbarn" är alltså detta, att hon under sin utveckling framåt mot en helt ny livssfär är på väg bort från det djuriska tillståndet och nu hastigt rör sig framåt mot ett nytt tillstånd, där man inte ingår äktenskap och där man inte föds av en kvinna, då där varken finns män eller kvinnor, och där artens fortbestånd därför upprätthålls genom en psykisk process som utformar sig som en självbefruktning.
Men detta tillstånd tillhör ännu det rike som "inte är av denna världen".
Det är inte så märkligt att jordmänniskans äktenskapliga förhållanden och sexuella områden är underkastade stora svängningar och att väsendena framträder i många former som avviker från det rent manliga och kvinnliga eller den så kallade naturliga sexualismen och att deras äktenskap är vacklande, medan de samtidigt går framåt i utveckling inom konst och vetenskap, tekniskt och kemiskt kunnande eller hela det medvetandeskikt som ligger över djuret.
De har i stor utsträckning levt ut "djursexualismen" och börjar nu representera ett helt nytt väsenstillstånd.
De kan behärska elementen, kan dirigera materien genom instrumenttavlor, kontakter och fotoceller.
Detta kunnande är det begynnande formandet till "Guds avbild".
Det är det begynnande kristusmedvetandet eller den fullkomliga människans mentalitet som börjat utvecklas.
Men däremot saknar individen ännu denna förmåga och denna kunskap i sin behandling av det levande livet eller i förhållandet till sin nästa.
Och det är denna brist som är orsak till att jordmänniskan ännu måste vara i "djurriket", vara i krigets, egoismens och avundens zon.
När hon blir lika skicklig på det själsliga området som hon i dag är på de teknisk-kemiska områdena, och denna skicklighet blivit omskapad till materiell och fysisk kunskap, då har väsendet blivit ett fullkomligt "kristusväsen".
Då har det nått sin bestämmelse och blivit färdigskapat "till Guds avbild".
Men till dess att detta sker, måste alltså jordmänniskan ännu leva i sin djuriska mentalitets upplösning och degeneration och i sin riktiga människo- eller kristusmentalitets begynnande tillväxt med därav följande mer eller mindre olyckliga övergångsöden, olyckliga äktenskapsförhållanden och en förvirrad uppfattning om det dagliga livet som en slumpartad blandning av gott och ont.
Det goda i väsendet – den växande kulturen, humaniteten och nästakärleken – kommer sålunda att vara "himmelrikets" soluppgång i väsendets mentalitet, under det att bekämpandet av det onda – hat och förföljelse, sorg och lidande – blir "djurrikets" undergång i denna mentalitet.
Med denna förvandling av medvetandet uppstår "kristusväsendet" i den fullkomliga jordmänniskans gestalt, från dödens mörka grav till det eviga livets strålande ljus.
Och från jordens länder och hav blir den evige Fadern lovprisad av ett nytt invigt väsen.
Guds son har blivit "uppståndelsen och livet".
I hans ögon strålar allkärleken, som är detsamma som odödligheten, oändligheten och evigheten.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt