Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
29 KAPITLET
Väsendet utvecklas efter hand till att kunna födas i en speciell "kristuskropp" i stället för i en speciell han- eller honorganism
Det är utlevelsen av denna normalitet som frigör jordmänniskan från den partiskhet som hindrar henne att se den absoluta sanningen i allt och alla.
Hon ser sanningen endast i förhållande till sin partiskhet och önskar endast se och uppleva företeelser eller ting som kan vara bränsle på detta hennes livs bål, vilket för tillfället är det enda som värmer henne.
Det är därför självklart att detta väsens tolkningar av livet inte blir vetenskapliga analyser av dess verkliga struktur, dess odödlighet och allkärlek och den därigenom uppenbarade fullkomliga människan eller "den evige Gudomens avbild", utan istället blir en allt annat överskuggande böjelse att manifestera djurets normalitet, med dess speciella sexuella hanköns- eller honkönsbegär och därav följande rättfärdiggörande av svartsjuka, egendomsrätt och alla övriga former av egoism eller hat, krigs- eller ofridsskapande moment.
Att himmelriket eller ett verkligt fredsrike inte kan bestå av sådana könsbetonade partiska väsen, är naturligtvis lika självklart.
Och det blir här lätt begripligt att det färdiga "kristusväsendet", den fullkomliga människan, skapad till "Guds avbild", inte kan vara enbart hanväsen eller enbart honväsen, utan måste vara ett väsen som inte av en organisk struktur, som endast kan uppvisa partiska manifestationer, hålls nere i partiskhetens och självdyrkans kalla, bloddrypande sfärer.
I samband med jordmänniskans framträdande och identitet som "kristusbarn" kan vi därför inte komma förbi begreppet jungfrufödelse, alltså en födelse som inte är resultatet av att ett hanväsen och ett honväsen blivit till "ett kött" eller haft sexuellt samlag.
Hon måste genom jordeliven, allt eftersom kristusprincipen utvecklas i hennes mentalitet, nå fram till att kunna födas i en speciell kristuskropp, vilket vill säga: en kropp som inte är en speciell handjursorganism eller en speciell hondjursorganism.
Då ju dessa två organismformer till följd av sin sexuella struktur är specialredskap för partiskheten, kan de omöjligt vara specialredskap för det motsatta: osjälviskheten och allkärleken.
Att handjursorganismen och hondjursorganismen hos jordmänniskan därför måste degenerera, allt eftersom allkärleken eller nästakärleken på allvar börjar bli individens starkaste begär eller åtrå, är sålunda en ofrånkomlig naturlag.
Men liksom den djuriska mentaliteten, själviskheten eller det könsliga ägandebehovet eller egendomsrätten endast kan manifesteras genom den speciella handjursorganismen och hondjursorganismen, så kan den fullkomliga kristusmentaliteten endast manifesteras genom en kropp som inte är en speciell han- eller honorganism. Hur skulle väsendet annars frigöras från partiskhet gentemot det motsatta könet och den därav följande rivaliseringen, svartsjukan och hämndlystnaden? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt