Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
24 KAPITLET
När jordmänniskorna klavbinder varandra i legaliserat livsrofferi
Vi har här genom beskrivningen av varuhuset och museet fått en inblick i två världar.
Varuhuset eller affären var endast ett centrum för köp och försäljning av liv.
Dess eleganta utstyrsel, dess marmorfasader, silverskimrande stålpelare, dess neonillumination och bländande ljuseffekter m.m. är endast en förgylld ram kring detta "köpande och säljande" av liv eller timmar av liv, kamouflerat och omskapat till bruksföremål.
Alla dessa bruksföremål är saker som kostat ett visst antal arbetare ett visst antal timmar av deras liv.
Dessa omskapade livstimmar salubjuds nu i sin tur till allmänheten för ett visst penningbelopp.
Pengar är ju ännu jordmänsklighetens egen måttstock för livstimmar.
Då allt liv i varuhuset sålunda mäts i pengar, är pengar endast detsamma som ett visst antal livstimmar.
I form av bruksföremål säljer varuhuset eller affären livstimmar och får som betalning livstimmar tillbaka i form av pengar.
Man köper alltså livstimmar för livstimmar.
Denna princip är som sådan gudomlig, ty den uttrycker ju den sanna affärsprincipen.
Samma värde för samma värde.
Det är denna princip som hela universum är baserat på.
Varje levande väsen måste sålunda ge sitt liv för att få sitt liv.
Det är denna princip eller samma lag som betingar att "man skall älska sin nästa som sig själv".
Men jordmänniskan, representerad genom varuhuset, vet ingenting om denna den sanna affärsprincipens gudomlighet.
Hon köper och säljer livstimmar och ger sålunda visserligen livstimmar för livstimmar, men absolut endast på villkor att hon får fler livstimmar tillbaka än hon ger.
Ett bruksföremål som kanske kostat fem livstimmar säljs inte för fem livstimmar, utan helst för minst det dubbla.
Ja, man skulle kanske bland sakkunskapen inte ens kalla en sådan handel för en "god affär".
Men varför skall fem livstimmar kosta mer än fem livstimmar? – Jo, därigenom kan man nämligen leva högt på sina medväsens liv. Ju fler livstimmar man på detta sätt i form av legaliserad handel eller affär kan beröva eller avtvinga sina medväsen, desto mer kan man själv slippa ifrån att uppfylla villkoret för sin egen existens eller uppfyllandet av livets lag. Man slipper sålunda i motsvarande grad ifrån att betala sina egna livstimmar med motsvarande livstimmar. Jordmänskligheten har rent av legaliserat detta kamouflerade livsrofferi och gjort det till det bärande fundamentet för sin tillvaro, liksom den moderna uppfostran och skolgången i utomordentligt stor utsträckning är baserad på en strävan att göra individerna till genier eller experter på detta område, för att därigenom åtminstone ge dem förmåga att beskydda sina egna livstimmar mot livsrofferiet och det därmed förbundna "slaveriet". Om man inte här är en genial expert, blir ju ens egna livstimmar rövade av andra. Och det är därför inte svårt att se att jordmänsklighetens livsföring just kulminerar i att överträda själva livets högsta lag, vilken fordrar "en livstimme för en livstimme" eller "samma värde för samma värde" och inte högre värde för lägre värde. Men när det absoluta villkoret för livets fullkomliga existens inte alls uppfylls, i det att väsendena medvetet utvecklar sig till genier i att så kamouflera den dagliga tillvaron, att de till och med legalt kan ta emot högre värde för ett lägre värde och därigenom tillskansa sig livstimmar som de inte alls återbetalar med några andra livstimmar, så måste ju detta nödvändigtvis leda till att några väsen i tillvaron inte alls får sina egna livstimmar, eftersom andra väsen lagt beslag på dessa, ibland till och med innan de blivit födda. Och dessa andra väsen kan härigenom inte endast vara i besittning av sina egna livstimmar utan att alls prestera något i gengäld, utan de lever också högt på de från medväsendena rövade livstimmarna. Det är därför självklart att jordmänskligheten under dessa omständigheter omöjligt kan uppnå det absolut fullkomliga livet. Och därför är det i dag så, att alla tvingas av alla att koncentrera sig på att på bästa sätt beskydda sig mot detta dominerande livsrofferi. Alla är sålunda mer eller mindre tvungna att göra sig till experter i "livsrofferi". Men ju mer man tror sig kunna beskydda sitt liv genom denna utveckling, desto mer kommer världen, vilket här vill säga: jordmänsklighetens verkliga normala upplevelse av livet, ur jämvikt. Detta återigen resulterar i krig av alla slag: krig mellan nationer, krig mellan arbetare och arbetsgivare, krig mellan religiösa sekter, krig mellan politiska rörelser, krig man och man emellan. Sannerligen, det behövdes ett "julevangelium", en ljusets uppenbarelse eller ett väsen som kunde demonstrera för jordmänniskorna att "det är saligare att giva än att taga" och att man skall "vända den högra kinden till när man blir slagen på den vänstra", liksom att man genom att ge sitt liv för andra kommer att äga det. Här gäller det sålunda inte alls att begära två eller flera livstimmar för en timme, eftersom man i själva verket inte alls har kommit till världen för att låta sig tjänas, utan för att tjäna, och i synnerhet som man endast kan tjäna jordmänskligheten, medväsendena och världen just genom "att tjäna" och inte genom att "låta sig tjänas" eller på annat sätt göra sig till parasit eller genom skadliga abnormiteter vara ett hinder i den gudomliga skapelsen eller manifestationen av världsfreden. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt