Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
20 KAPITLET
Jordmänniskan befinner sig vid en utomordentligt djupgående själslig skiljeväg
"Hanköns- och honkönstillståndet" kan alltså endast få de sympatiska anlagen att ge utslag inför individer av motsatt kön.
Här kan väsendet i kraft av denna sexuella verkan eller detta könstillstånd känna sympati för äktenskapspartnern, emedan denna är en betingelse för sexuell tillfredsställelse.
Och ju större njutning eller tillfredsställelse äktenskapspartnern kan ge väsendet, desto nödvändigare blir det för detta väsen att få egendomsrätt över den sexuella partnern, ja denna kan i värsta fall till och med förnimmas som en livsbetingelse.
Men att ha begär efter eller att älska något, därför att det förnims som en livsbetingelse för ens eget kroppsliga och själsliga välbefinnande, detta är inte så mycket kärlek till eller dyrkan av detta något, som det fastmera är en dyrkan av det egna jaget.
Man vårdar och bevakar omsorgsfullt detta något, därför att ens livslycka står och faller med detta väsen, alltså den sexuella partnern.
Denna omsorg om och eventuella ömhetsbetygelse mot ett väsen som betyder ens livslycka, är inte någon absolut kärlek, det är bara självbevarelsedrift.
Där två väsen sålunda kommit att utgöra en absolut betingelse för varandras livslycka, där upplevs det högsta paradisiska tillståndet inom "djurriket".
Det är "hanköns- och honkönsprincipens" mission att skapa denna ömsesidiga situation och att i det härigenom upplevda salighetsruset fortplanta livet från andlig till fysisk tillvaro.
Men någon annan mission har detta könstillstånd inte.
Nästakärlek eller julevangeliets "frid" och "välbehag" för jordmänniskorna skulle omöjligt kunna utlösas genom denna könsliga struktur.
Det är julevangeliets mission att leda jordmänniskorna från fysisk till andlig tillvaro, från själviskhet till osjälviskhet, från "dyrkan av materien" till "dyrkan av livet", vilket i sin totala form endast kan ske, när den kärlek som man hyser till sig själv även utlöses mot ens nästa, vem det än må vara.
Att jordmänniskorna därför befinner sig vid en utomordentligt djupgående själslig skiljeväg mellan det verkliga "djuret" och den verkliga "människan" har alltså här blivit uppenbart.
Att "kristusbarnet" i jordmänniskans gestalt inte är ett väsen med bestämmelse att förbli endast ett "hanväsen" eller ett "honväsen", har därmed också blivit tydligt.
Ty, om detta vore bestämmelsen, med vad skulle hon då höja sig upp över "djuret"? –
Är det inte just genom sin frigörelse från sitt speciella "hanväsenstillstånd" som mannen blir konstnär, blir geni? –
Och är det inte på samma sätt genom sin frigörelse från sitt speciella "honväsenstillstånd" som kvinnan likaså blir konstnär eller geni? –
Var förekommer det någon verklig konst eller verklig genialitet som kan påvisas vara enbart en speciell "hankönsmanifestation" eller en speciell "honkönsmanifestation", frånsett de manifestationer som hör till "djurets" parnings- eller fortplantningstillstånd, såsom byggande av bo, grävande av hålor, jaktmanifestationer eller andra metoder att skaffa föda eller utlösa självbevarelsedriften? –
Är inte alla dessa manifestationer speciellt djuriska? –
Och är det inte därför som de för "Adam" kom att utgöra det "bröd" som han endast kunde äta i sitt "anletes svett"? –
Är det inte samma manifestationer som i dag hör samman med såväl det intellektuella som det ointellektuella förvärvsarbetet, vilket vill säga: det arbete som en människa måste utföra för att upprätthålla sin existens, och därför alltså på detta område i motsvarande grad är identisk med en slav? –
Men när det är ett arbete som endast måste utföras för upprätthållandet av existensen för arbetaren själv, hans maka och avkomma, blir det i princip inte någon skillnad mellan detta arbete och det arbete som djuret måste manifestera för att uppehålla existensen, likaledes för sig själv, sin maka och sin avkomma.
Och det är inte det av självbevarelsedriften dikterade arbetet som höjer jordmänniskan över djuret och gör henne till ett "kristusbarn" eller en "människa" i vardande, även om hon ännu är ett "däggdjur".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt