Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
17 KAPITLET
När man med diktatur, våld och dödsstraff går emot naturens normala utveckling av de sympatiska anlagen
Genom dessa enstaka utdrag ur den på dödsparagrafer så rika moselagen angående den sexuella principens och de härav följande sympatiska anlagens utveckling ser vi, att en väldig dödsmur byggts upp omkring individens själsliga inställning.
Bakom denna själsliga diktatur låg inte någon som helst vetenskaplig kännedom om individens sexuella och därmed själsliga struktur utöver de grova, rent djuriska anlag som utgör villkor för artens kroppsliga fortplantning och bestånd.
Att man därför med dödsstraff slog vakt kring dessa grova anlags renodling är förståeligt.
Och att denna renodling inte kunde bevaras på annat sätt än genom utplåning av alla människor som inte permanent hela jordelivet igenom kunde vara "ett kött" med sin äktenskapspartner, utan gjorde avvikelser därifrån genom att visa sympatiska känslor gentemot andra väsen, såväl mot det egna som det motsatta könet, detta är en uppfattning som absolut måste bli den fundamentala grundvalen för strukturen hos ett folk eller ett samhälle som begärde världsherraväldet över alla andra folk och genom detta begär kände sig som "Guds utvalda".
Att man med alla medel försökte vara ekonomisk med fortplantningskrafterna och leda in dem i de för förökningen gynnsammaste banorna, var då självklart.
Ett folk på hundra miljoner människor har naturligtvis lättare att bli en stormakt än ett folk på två miljoner.
Vi har sedan fått se denna tanke bli till favoritidé hos alla andra folk som också fallit offer för begäret att bli världens herrar.
Dessa folks diktatorer eller ledare har alla gjort propaganda för barnrikedom, för att därigenom skapa material till många soldater, väldiga härar och flottor.
Och vad blev resultatet? –
Blev det inte för moselagens eget folk så att säga en permanent landsflykt, i vilken det var splittrat och spritt för alla vindar, långt borta från sitt eget land, i årtusende efter årtusende underkastat många andra folks eller nationers godtycke? –
Och har det inte gått ännu värre för de andra världsomstörtarna?
Var är i dag de stora diktatorerna som lovade sina folk världsherraväldet?
Har de inte ömkligen omkommit genom mord eller självmord? –
Väntar inte deras hantlangare en lika förnedrande och vanhedrande död på krigsförbrytarschavotten? –
Är inte deras folk i dag prisgivna åt segerherrarnas nåd och barmhärtighet? –
Blev inte deras förr så stolta och geniala kulturskapelser, byggnadsverk, fabriker, skolor, universitet och städer till ruiner och askhögar? –
Ser vi inte här hur "alla som griper till svärd skall dödas med svärd", eller att "vad man sår får man också skörda" och att "den som upphöjer sig skall bli förödmjukad"?
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt