Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Julevangeliet |
13 KAPITLET
Den jordiska människans gradvisa förvandling till ett kristusväsen kan endast äga rum i "djurriket"
När ett "kristusbarn" skall födas, kan det endast vara tal om en enda plats där denna "födelse" kan äga rum, nämligen i "djurriket".
Ett väsen kan inte födas eller bli till i en värld där det redan är fött eller existerar.
Där det inte förut existerar, där kan det komma att existera.
Men för att komma att existera där, måste det ju födas just på den platsen.
Och för att kunna födas i djurrikets högsta sfär eller zon krävs det ovillkorligen ett par föräldrar, genom vilkas hjälp en födelse kan manifesteras och ett väsens inkarnation i kött och blod kan utlösas.
Dessa föräldrar kan inte själva vara "kristusväsen".
De måste vara väsen som tillhör djurrikets inkarnations- eller fortplantningsprincip.
De måste vara man och kvinna.
De måste vara en "Josef" och en "Maria", vilket här vill säga: de måste vara han och hon.
Utan en sådan "Josef" och en sådan "Maria" kan ett "kristusbarn" omöjligt födas eller bli till.
"Kristusväsendets" och därmed "kristusrikets" födelse kan i det enligt eviga lagar ordnade kretsloppet endast äga rum i "djurriket".
I universum är det alltså endast och allenast denna zon som kan vara det "moderssköte", utifrån vilket detta väsen och därmed detta kristusrike kan födas eller bli till. Och då "djurrikets" existens helt baseras på de två sexuella polerna, den maskulina och den feminina principens spaltning till specialväsen i form av hanväsen och honväsen, blir det dessa specialväsen eller dessa två kön, hankön eller honkön, som är den jordiska människans "Josef" och "Maria" under barnets "födelse" och framträdande som "kosmiskt kristusbarn". Varje "kristusbarn" på jorden, såväl Jesusbarnet i Betlehem som den jordiska människans kosmiska identitet med detta barn, kan sålunda endast födas i "djurriket", eftersom detta rike är detsamma som den "död" som Adam och Eva skulle uppleva som ett resultat av sitt "ätande av kunskapens träd". "Djurriket" utgör alltså den inskränkning av medvetandet som gör väsendet till ett oinvigt väsen som är helt utan "kosmiskt medvetande", dvs. helt utan något som helst självupplevt vetande om sin höga överjordiska, kosmiska härkomst som odödlig gudason och likaså utan någon särskild kärlek till sin nästa, men däremot i utomordentligt hög grad behärskat av en stor förmåga att tillbe sig självt. Det är därför självklart att detta väsen i sitt liv eller sin tillvaro i motsvarande grad skaffar sig förmåner på sin nästas bekostnad och att det ibland förföljer, torterar och dräper denna nästa, om det känner det nödvändigt för sin egen existens. Ett väsen med en sådan mental struktur är ett "djur", vare sig det går på fyra ben eller har en upprätt gång på två ben och kan lyfta sin blick mot solen och stjärnorna. Och då en "kristusfödelses" manifestation eller högsta framträdande endast kan ha uppstått genom ett sådant väsens, genom reinkarnationen skeende, gradvisa förvandling eller omskapelse till ett väsen med nästakärlek och med sinnen, genom vilka det åter kan "se Gud" och genom denna syn på nytt uppleva sin kosmiska identitet som "odödlig gudason" och därmed erfara kunskap om sin överjordiska eller himmelska värdighet, kan alltså denna "kristusfödelse" endast äga rum i "djurriket". Och då den dessutom endast kan äga rum i kraft av reinkarnationen, och denna åter i "djurrikets" högsta sfär betingas av den sexuella polspaltningens specialväsen: "hankön" och "honkön", eller "mannens" och "kvinnans" förening i sammansmältningen av deras ömsesidiga sexuella utlösning, måste alltså "jungfrufödelse" här vara en absolut omöjlighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt