Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bönens mysterium |
KAPITEL 17
"Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen"
Härmed har vi nått fram till den nionde och sista tankekoncentrationen i "Vår Fader": "Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen."
Med denna tankekoncentration överlämnar sig den bedjande helt och fullt i Gudomens hand. Större hängivenhet för och erkännande av Gudomen än som här uttrycks kan inte existera. "Riket" är således här uttryck för universum eller världsalltet, medan makten är uttryck för detta världsallts styrelse, som är detsamma som Gudomens vilja eller viljeföring. Med äran erkänner den bedjande denna viljeföring som den mest strålande eller högsta fullkomliga. I annat fall vore det ju ingen ära. Endast den fullkomliga eller rättfärdiga viljeföringen kan vara ärofull. I avslutningen av "Vår Fader" gör sig den bedjande således helt till ett med Gudomen. Samtidigt som han tillstår att allt är "Guds rike", tillstår han också att det rike i vilket han själv är makroväsen och centrum, d.v.s. hans egen organism, tillhör Gudomen. Och med sitt erkännande av att "makten" tillhör Gudomen tillkännager han att hans egen maktutveckling eller viljeföring i absolut mening också är Gudomens, liksom han med erkännandet av att äran tillhör Gudomen frånkänner sig själv all rätt att framstå som rättmätigt upphov till allt stort och fullkomligt som han kan ha frambragt. Här har vi alltså den mest fullkomliga medvetandeinställning och det största avslöjande av kunskap om oss själva som kan uppenbaras i ett levande väsen. Som ni här förstår, är "Vår Fader" den främsta och fullkomligaste bön som över huvud taget kan manifesteras, eftersom den omfattar absolut allt som det levande väsendet kan be om och med säkerhet bli bönhörd i. Det finns i denna bön absolut inget själviskt eller egoistiskt utan endast det absolut naturnödvändiga, inte bara för den bedjande själv utan även för hans nästa. Där finns inte någon som helst tendens till önskan om favorisering eller om att komma i särskild ynnest hos Gudomen framför medväsendena eller nästan. "Vår Fader" täcker alltså fullständigt den bedjandes behov. Men om man trots detta har ytterligare tankar eller angelägenheter som man gärna i egna särskilda ord vill ge uttryck åt inför Gudomen, är det varken naivt eller naturstridigt att fläta in dem i sin "Vår Fader", bara de är av samma osjälviska natur som denna. Övning i att be "Vår Fader" med full förståelse av vad som är nedlagt i dess ordalydelse eller textform kommer således oundgängligen att leda till bönhörelse, inte bara på det fysiska utan även på det kosmiska planet, och ska med orubblig säkerhet föra den bedjandes medvetande in i den allra högsta lyckan: sammansmältandet med Gudomens medvetande, väsen och kärlek. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt