Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bönens mysterium |
KAPITEL 1
Den moderna människans inställning till bönen
Hos människor som inte har den rätta kunskapen om bönens mysterium, dess teknik och verkliga betydelse, kan lätt den tanken uppstå att bönen inte är något som angår den nutida moderna människan.
Ja, det finns till och med människor som studerar andlig vetenskap, och som inte riktigt kan bli förtrogna med tanken på att be till Gud.
De tycker att när allt är logiskt och fullkomligt, när "allt är mycket gott", vad finns det då att be om?
Är det inte blasfemi att tigga Gudomen om den eller den speciella ynnesten, den eller den speciella "hjälpen i nöden", när allt är så underställt den gudomliga viljan att våra "huvudhår är räknade", ja, att inte ens ett dammkorn av en slump kan lägga sig på det ena eller andra stället?
Det är självklart att materialisten, som ju inte har någon som helst insikt i rent andliga eller kosmiska företeelser utan endast förlitar sig på mått- och viktfacit, betraktar bedjandet som rent nonsens, ja, som kulminationen av naivitet och övertro.
Men kan han i längden leva på denna ståndpunkt?
Kan en stor insikt i materiella facit och en därigenom förvärvad, framträdande vetenskaplig social position vara en säker garanti för att han aldrig någonsin kommer att bli olycklig?
Och hur är det med den framstående religiösa människan som redan tror på att allt är fullkomligt underordnat den gudomliga viljan – ja, som till och med börjat kunna se att det är så – är hennes insikt eller detta nya vetande en absolut betryggande garanti för att inte heller hon någonsin kan bli olycklig? Nej, absolut inte. Varken vetande på det materiella eller på det andliga planet kan ge en sådan garanti. Vad hjälper det att man är en genial forskare i geologi, astronomi, fysik eller kemi eller till och med i psykologi? Kan det garantera att man aldrig kommer att mista dem man älskar mest? Kan det garantera att ens äkta make eller maka inte blir sjuk och dör långt i förtid? Kan det garantera att ens barn blir just de praktexemplar i hälsa, moral, begåvning och samhällsställning som man så innerligt hoppats och drömt om? Befinner sig inte den framstående religiöse forskaren i samma situation? Kan det vetande han besitter om alltets fullkomlighet ge honom någon som helst garanti för att han inte kan råka ut för samma missöden? Nej, enbart vetande kan inte garantera lyckan. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt