Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänsklighetens öde |
Kapitel 4
Det andliga vetandet
Vad är då det andliga vetandet?
Det andliga vetandet är analyser av erfarenheter eller upplevelser som befordrats av krafter som inte kan förnimmas med de vanliga fysiska sinnena.
Vad är det för krafter?
Ja, här har vi just hela det religiösa problemets brännpunkt.
Ty frågan är identisk med den nu levande mänsklighetens hittills ständigt obesvarade stora fråga: "Vad är sanning?"
Kan det över huvud taget för närvarande sägas något om dessa krafter?
Nej, inte genom den moderna vetenskapen.
Den befinner sig, som förut nämnts, ännu bara vid gränsen.
Men detta utesluter inte att rapporter om dessa krafters närvaro ändå kan komma mänskligheten till del.
Saken är den, att inte alla människor står på samma stadium i utvecklingen.
Liksom det finns väsen som ligger efter den moderna vetenskapen i utveckling, så finns det även väsen som ligger före denna och redan har gjort eller är i färd med att göra erfarenheter och tillägna sig upplevelser som är baserade på andliga krafter.
De kommer därigenom i besittning av medvetandeskikt, som ännu är oupplevda av såväl vetenskapen som den övriga mänskligheten på jorden.
Och ju mer dessa nya medvetandeskikt ligger före mänsklighetens vanliga medvetandeskikt, desto mer främmande och fantastiska måste de förefalla denna mänsklighet.
Upphoven till dessa nya medvetandeskikt betecknas som ockultister. Om en ockultist har kommit så långt i utvecklingen, att han förnimmer likaväl på det andliga som på det fysiska området, då kan han vara till stor nytta och vägledning för sina medväsen. Ty då är han just ett väsen, som kan ge individerna inte endast livets stora facit, utan också uträkningsmetoden för detta, så att de därigenom efter hand kan utveckla sig till att själva göra uträkningen och därmed göra det till sitt eget vetande. De mest framstående av sådana ockulta väsen känner vi till under benämningarna "messiasväsen" eller "världsåterlösare". Då allmänheten tidigare hade en mycket elementär intelligens eller analyseringsförmåga, fordrade den inte någon uträkningsmetod för livets facit, utan nöjde sig med själva facit, på vilket den blint trodde. De tidigare världsåterlösarna hade därför endast till uppgift att ge detta facit en form som kunde appellera till denna allmänhets förmåga att – inte förstå, utan tro. Deras ord var därför lag för dessa väsen. Och det är efterdyningarna härifrån som gör de religiösa berättelserna till dogmer. En världsåterlösare i våra dagar måste däremot inte bara ge livets facit i obeslöjad form, utan även visa på en uträkningsmetod, genom vilken individerna, efter hand som deras intelligens och känsla blir tillräckligt utvecklade, kan kontrollera detta facit och tillägna sig det som sin egen upplevelse. Med denna uträkningsmetod ska här endast förstås en logiskt sammanhängande tankekedja, genom vilken man kan tillägna sig livets högsta facit – inte som tro, utan som vetande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt