Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänsklighetens öde |
Kapitel 36
Individen får visshet i stället för aning
Djurrikets livsform eller själstillstånd måste alltså betecknas som en ständig kamp eller reaktion mellan två grundenergier, av vilka den enas karaktär är utvidgningstendens och den andras är förtätningstendens.
Där den sistnämnda energin plötsligt befinner sig i underläge, måste naturligtvis en explosion alltid bli följden.
Jag kan inte här gå närmare in på dessa analyser, då det skulle ta alltför mycket plats, men kan dock nämna att dessa explosioner i själslivet, från att vara rent mikroskopiska eller absolut omöjliga att fysiskt förnimma, genom medvetandelivet eller individernas manifestationer fortplantar sig vidare och vidare för att till sist anta så ansenliga dimensioner, att de på det fysiska planet bland annat uppenbarar sig som identiska med de djupaste orsakerna till krig, skräck och lemlästning.
Alla former av lidande är alltså i sin kosmiska analys baserade på för mycket tyngdenergi och för lite känsloenergi i medvetandelivet.
Men då samma princip, som gör huden hård i en hand som utför grovt arbete, för att därigenom skydda handen, också vid upprepade explosioner eller lidanden utrustar individen med en motsvarande ökande förmåga att betjäna sig av känsloenergin, blir denna individ mer och mer herre över tyngdenergin eller explosionerna (raseri- eller vredesutbrotten).
Dessa blir efter hand mindre våldsamma, blir mer och mer instängda, och ett allt lugnare själsliv börjar utlösas.
Men då individerna på detta stadium ännu huvudsakligen bara har resterna av spiralzonens första grundenergi, det vill säga "instinktenergin", att göra sig medvetna med i sitt känsloliv, blir upplevelsen härav ett realistiskt faktum endast i form av "behag" eller "obehag", inte i form av detaljerade analyser.
Med hjälp av förmågan att betjäna sig av "instinktenergin", det vill säga "instinkten", kan individen nämligen inte definiera utan endast ana.
Detta betyder att hans resonemang genom instinkten inte kan bli till intelligensmässiga analyser och därför inte heller till praktiskt, absolut vetande, utan endast till förmodan, vilket åter är detsamma som aning.
Då instinktenergin emellertid redan kulminerat i växtriket och således i djurriket, i synnerhet i dettas människostadium, är degenererande eller på retur, blir individens aningar i motsvarande grad opålitliga eller felaktiga.
Och individens upplevelse genom instinkt eller aning är således i motsvarande grad felaktig.
Eftersom en uppfattning som är baserad på aning är detsamma som tro, blir varje form av tro som är baserad på felaktiga aningar detsamma som övertro. Övertro är alltså detsamma som felaktig uppfattning om upplevelsen av livet eller om verkligheten. Men då övertro således är en disharmoni i tillvaron, kommer individens skaparprincip, vilken som nämnts framkallade den hårda huden till skydd för individens hand och likaså utvidgade hans känsloförmåga till motstånd mot tyngdenergins explosioner, nu också att framkalla en hård hud till försvar mot övertron. Denna hårda hud är förmågan att betjäna sig av spiralzonens fjärde grundenergi, "intelligensenergin". Med hjälp av denna blir individen nämligen efter hand i stånd att bekräfta eller vederlägga aningarna och därigenom komma i besittning av analyser av absoluta faktum, vilket är detsamma som fullständigt vetande. Intelligensen är alltså detsamma som individens förmåga att tillägna sig visshet i stället för aning. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt