Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänsklighetens öde |
Kapitel 25
Fruktan för döden beror på okunnighet
Eftersom den vanliga jordiska människans sinnen ännu inte är tillräckligt starka för att hon genom egen upplevelse ska kunna tillägna sig sitt jags analys, och hon därför är avskuren från möjligheten att bli medveten om sin odödlighet, är all andlig tillvaro för detta väsen ännu bara en trossak eller teori.
Det är därför givet att hennes begrepp och föreställningar om livet och tillvaron står och faller med hennes fysiska kropp.
När den dag kommer då den fysiska kroppen är utsliten och dess samspel med de övriga kropparna därför inte kan vidmakthållas, avskiljs den som tidigare nämnts från jaget och framträder som ett "lik".
Då individen tror sig vara ett med kroppen, emotser han inte denna händelse med någon särskild glädje, utan snarare med stor fruktan.
Denna fruktan kan ibland till och med urarta till vild skräck.
Individen förstår ju inte situationen utan tror att dödsprocessen är hans egen definitiva undergång eller totala tillintetgörelse.
Då den jordiska människan således tror att denna process eller "döden" är en tillintetgörelse av henne själv eller ett fullständigt upphörande av hennes tillvaro, är det inte endast sitt eget möte med denna process som hon emotser med skräck, utan naturligtvis också sina käras beröring med den.
När processen därför drabbar en av dessa, sörjer den överlevande, klär sig i sorg.
Ja, det strider rent av mot den gällande moraliska uppfattningen, om hon inte visar sorg.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt