Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänsklighetens öde |
Kapitel 20
Minnena och minneskroppen
För sin förmåga att uppleva förfluten tid har jaget ett särskilt organ.
Detta är som tidigare nämnts den sjätte manifestationskroppen.
Det tillvaroplan, i vilket denna kropp en gång ska bära individens medvetande, liksom den fysiska kroppen nu bär medvetandet för individen på det fysiska tillvaroplanet, är således inte något yttre plan, som fallet är med alla de andra tillvaroplanen, utan utgörs av individens egen inre värld, det vill säga området för individens samlade minnen.
Vad är minnen?
Här måste jag naturligtvis också hänvisa till Livets Bog, men kan ändå uttrycka det så, att minnen är identiska med "kopior" av individens upplevelser.
Genom jagets samlade funktion utlöses det förhållandet att vilken som helst upplevelse i ett för ändamålet särskilt lämpligt material efterlämnar ett intryck.
Detta intryck blir alltså en fullständig "kopia" av upplevelsen i fråga.
Sådana "kopior" kan uttryckas som detaljer eller "föremål" i ett särskilt tillvaroplan.
Detta tillvaroplan utgör det sjätte i en "spiralzon".
Och då varje kontakt eller beröring med detta rike för den tillräckligt utvecklade individen förnims eller upplevs som salighet, är alltså denna zon att beteckna som "salighetsriket".
I detta rike är den sjätte grundenergin eller minnesenergin alltså den bärande.
"Kopiorna" eller "föremålen" i detta, det vill säga minnena, kan därför inte upplevas med hjälp av någon som helst manifestationskropp som är byggd för de andra grundenergierna, utan kan endast upplevas direkt med hjälp av minneskroppen.
Så länge den fysiska kroppen är i sin kulmination, är minneskroppen däremot nästan latent hos den jordiska människan. Detta innebär alltså detsamma som att detta väsen i sin utveckling endast har nått till kulminationen av sin upplevelseförmåga på sin spiralzons andra tillvaroplan, medan kulminationen av dess upplevelseförmåga genom minneskroppen ännu ligger bortom tre tillvaroplan längre fram i utvecklingen. Då är det förståeligt, att den jordiska människan i fråga om minnesförmåga är ett latent väsen och följaktligen inte är i stånd att göra sig medveten i sina minnen från tidigare tillvaroplan. Detta väsens självupplevda kännedom om odödligheten kan därför ännu på sin höjd betecknas som en vacker aning, en instinkt, en teori eller förmodan. Men liksom väsendet nu i utvecklingen har nått fram till ett tillvaroplan där den fysiska kroppen kan bära dess medvetande, kommer väsendet också i utvecklingen oundvikligt att nå fram till det tillvaroplan, där dess minneskropp är så utvecklad att den kan bära dess medvetande och därmed blir i stånd att i fullt vaket dagsmedvetet tillstånd erinra sig sin genomgång och upplevelse av sina tidigare tillvaroplan. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt