Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänsklighetens öde |
Kapitel 1
Mänsklighetens nuvarande kris
Då mänsklighetens öde i dessa tider ter sig som en världskris som i form av arbetslöshet, fattigdom, sjukdom, revolution, fostermord, mord, självmord, laster, perversiteter, olyckliga äktenskap, irreligiositet och psykisk sjukdom förnims som ett obehag av en så växande omfattning, att ingen människa i längden kan vara oberörd av det, bör en absolut överblick över vad som i verkligheten försiggår inte endast vara aktuell utan också vara en absolut nödvändighet, om det över huvud taget ska bli tal om att få denna kris att upphöra.
Har mänskligheten då inte en sådan överblick?
Den har ju ändå vetenskapen.
Den har storslagna universitet, skolor och läroanstalter för utveckling av intelligens.
Den har laboratorier för att kunna analysera materien.
Den har observatorier för att kunna studera jordens tillstånd i världsrymden.
Ja, det är alldeles riktigt.
Men ändå är den i stort sett absolut ovetande om vad den upplever.
Ty om den verkligen hade en riktig överblick, skulle den med hänsyn till sitt handlingssätt absolut stämplas som abnorm, som psykiskt sjuk.
Den äger omätliga rikedomar, men lever i fattigdom.
Den har outtömliga näringskällor, men svälter.
Den råder över utomordentliga möjligheter att kunna utveckla värme, men fryser.
Den har de mest strålande förutsättningar för hälsa, men representerar ett otal sjukdomar.
Den besitter oändliga "hästkrafter" eller medel till att låta elementen arbeta åt sig, men sliter ännu för sitt bröd i sitt anletes svett.
Den har regeringar, ministrar, presidenter, kungar och diktatorer, men lever i kaos och mörker.
Den har kyrkor, tempel, profeter och världsåterlösare, genom vilka det stora budet "Älska varandra" eller detta "att alla som dräper med svärd, skall dödas med svärd" i årtusenden blivit förkunnat som vägen till livet, men inte desto mindre är mänskligheten genial när det gäller att tillverka mordinstrument eller krigsmaterial.
Så om människan äger den absoluta överblicken över sin egen makt, måste hennes psykoanalys alltså utvisa att hon är komplett abnorm.
Men så är det lyckligtvis inte. Mänskligheten är fullt normal. Den gör erfarenheter och utnyttjar dessa. Den gör uppfinningar och upptäckter. Den tillägnar sig kunskaper, och genom dessa får den makt. Den befinner sig i en oavbrutet stigande utveckling. Den har långt större makt, besitter långt större skaparkrafter än för bara hundra år sedan. Men när den trots detta inte har lyckats göra sig jorden underdånig, är det alltså därför att den ännu inte gjort tillräckligt med erfarenheter och därför inte heller ännu har den kontroll över sig själv som behövs för att kunna undvika de disharmonier, under vilka den existerar. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt