Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Meditation |
KAPITEL 7
Gudomens medvetande eller världsalltet är en uppenbarelse av kärlek
Det är inte lätt för den okunniga forskaren att se någon logisk mening i domedagens eller de olyckliga ödenas epok.
Men bara för att man inte kan se meningen med något, behöver detta ju inte vara en förbannelse.
Det kan mycket väl finnas en mening i det, ja, det kan till och med vara en kärleksfull avsikt med dess manifestation eller skapelse.
För att förstå meningen eller avsikten med naturens skapelseprocesser eller manifestationer måste man lära sig skilja mellan de färdiga manifestationerna och dem som ännu inte är färdiga.
Genom att iaktta alla de av naturens skapelseprocesser som är färdiga och fyller sitt ändamål, kommer vi aldrig någonsin att kunna bli vittne till att de inte är till glädje och välsignelse för levande väsen, antingen direkt eller indirekt.
Men i naturen eller Guds skapelse finns en ocean av manifestationer som inte är färdiga.
Att dessa manifestationer lika lite som människornas icke färdiga manifestationer kan fylla sitt ändamål, är självklart.
De av naturens manifestationer eller skapelseprocesser som sträcker sig över hundratals eller tusentals år framåt i tiden innan de når sina slutfacit, kan naturligtvis inte i dag vara till glädje och välsignelse för de levande väsendena, såsom de kommer att bli när de nått sitt slutfacit och blivit färdigskapade.
De kan rent av i dag se ut att vara till förbannelse.
Men alla de skapelseprocesser naturen hinner få färdiga inom en tidsrymd, under vilken vi kan följa dem till sitt slutfacit, är alla utan undantag till glädje och välsignelse för levande väsen av ett eller annat slag.
Här behöver vi bara, som tidigare nämnts, tänka på vår egen organism och andra naturens gåvor, som skapar betingelse för att vi kan leva och existera med hälsa och välbefinnande.
Till sådana skapelseprocesser som vi inte med våra fysiska sinnen kan följa i hela deras förlopp, eftersom de sträcker sig över tidsrymder som går långt utöver den tid, i vilken vårt eget nuvarande fysiska jordeliv existerar, hör till exempel mänsklighetens fullkomnande, dess moral- och kulturskapande.
Det är lätt att se att dessa företeelser inte tillnärmelsevis i alla situationer har nått fram till sina slutfacit och blivit till glädje och välsignelse för de levande väsendena.
Om så vore fallet skulle det varken finnas krig, sjukdomar, hungersnöd, fattigdom eller andra former av elände.
Alla skulle älska alla.
När alla så att säga för krig mot alla, beror detta absolut enbart på att väsendenas psyke och det åtföljande uppträdandet ännu är mycket långt ifrån att vara fullkomligt eller färdigskapat.
Överallt där det uppstår lidande, är det något som inte är färdigskapat från naturens eller Gudomens sida.
Att djuren är hänvisade till att döda för att leva, att människorna för krig, hatar, mördar, dräper och lemlästar, är absolut uttryck för att naturens stora skapelseprocess här inte är färdig.
Då alla de slutresultat som vi är i stånd att iaktta av naturens skapelseprocesser eller Guds manifestationer, i alla situationer är till glädje och välsignelse, och att det således i dessa situationer inte förekommer ett enda fall där det motsatta inträffar, blir vi här vittne till att naturens eller Gudomens syfte med all sin skapelse uteslutande är att omdana allt till glädje och välsignelse för levande väsen. Allt pekar på orubbligheten hos denna analys. Vi får således här en absolut bekräftelse på en allsmäktig och allvis skapares eller Gudoms närvaro bakom all skapelse, manifestation och livsupplevelse. Då denna Gudom således står bakom all manifestation och skapelse, och denna manifestation och skapelse absolut är till glädje och välsignelse för alla levande väsen, blir årtusendenas uppfattning att denna Gudoms väsen är kärlek här till verklighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt