Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Meditation |
KAPITEL 6
De färdiga och de icke färdiga skapelseprocesserna i Guds manifestation
Med insikten om ett levande väsen som upphov till alla rörelser, skapelser och funktioner i världsalltets oändliga ocean av energiutlösningar är det lättare att förstå, att alla naturens skapelseprocesser i sina slutfacit är till glädje och välsignelse för levande väsen.
Vi ser här bekräftelsen på att det inte blott existerar ett levande väsen eller upphov bakom hela världsalltets manifestation, utan detta upphov gör det även till faktum att dess framträdande eller väsen enbart är absolut "kärlek".
Det gamla begreppet "Gud är kärlek" blir således här till verklighet.
Ser vi på vår egen organism och alla våra medväsens organismer, så är de alla utan undantag i sitt normala tillstånd till glädje och välsignelse för sina upphov.
Ser vi på alla de andra stora skapelseprocesserna i naturen, så finner vi att de i sina slutfacit likaså absolut är till glädje och välsignelse för levande väsen.
Är inte regn och solsken till glädje och välsignelse?
Är inte jordens rotation kring sin egen axel, så att det växelvis blir sommar och vinter, dag och natt, över hela klotet, också till välsignelse?
Är inte skapandet av alla de olika närings- eller födoämnena som växer fram överallt, till glädje och välsignelse för levande väsen?
Det är riktigt att det finns en hel ocean av kosmiska skapelseprocesser som inte är färdiga i Guds skapelse av människan. Att dessa processer inte ser ut att vara till glädje och välsignelse för levande väsen, är självklart. Hur kan krig, olyckor och lidanden vara till glädje och välsignelse för de levande väsendena? Hur kan naturkatastrofer, jordskalv, översvämningar och liknande företeelser vara till glädje och välsignelse för de väsen som drabbas av dem? Hur kan de många olika slagen av dödliga sjukdomar, olyckliga öden med svältdöd, död i koncentrationsläger, tortyr eller korsfästelse vara till glädje och välsignelse? Ja, är det inte i själva verket så att världen för den vanliga jordmänniskan ter sig som en enda stor ocean av orättvisor? Varför föds det ena barnet till sjukdom, nöd och lidanden och det andra barnet till ett liv i härlighet och glädje, till världsberömmelse, rikedom och välbefinnande? Varför föds inte alla människor till samma lyckliga öde? Var finns den gudomliga välsignelsen i dessa företeelser? Som vi i det följande ska se, beror alla olyckliga tillstånd helt och hållet på detta enda: att Gudomen här inte är färdig med sin omskapelse av de levande väsendena till att bli "människan skapad till hans avbild". Ser vi på de levande väsendena inom det mellankosmiska området, det vill säga: växter, djur och människor, är det lätt att se att dessa väsen inte alla är lika långt framme i denna gudomliga skapelseprocess. Medan växter och djur ännu befinner sig i ett slags fostertillstånd, har de jordiska människorna nått så långt fram i denna skapelse, att man i deras psyke och sätt att vara kan börja skymta den fullkomliga människans begynnande födelse. Ju närmare den jordiska människan har kommit denna födelse, desto större kärlek vittnar hennes sätt att vara om för medväsen och omgivningar, och desto närmare är hon att uppfylla målet för den gudomliga skapelseprocessen: att bli den fullkomliga människan eller Guds avbild, lik honom. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt