Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Meditation |
KAPITEL 2
Domedagen är inte ett straff för begångna synder
Aldrig någonsin förr har mänskligheten varit i besittning av en sådan kunskap och vetenskap vad gäller krigföring, vad gäller att mörda och ödelägga, sabotera och lemlästa, som nu.
Med sina kärnvapen skulle den vara i stånd att helt utplåna sig själv, om det inte fanns en dold makt som var starkare än mänskligheten, nämligen den makt som betingar att träden inte växer in i himlen och som likaså råder över solars och stjärnors gång genom den oändliga världsrymden.
Men liksom det finns en mening eller avsikt med styrningen av solar och världar i det eviga världsalltet, så är det också en gudomlig, logisk och kärleksfull mening med mänsklighetens upplevelse av domedagen.
Den är absolut inte, som hittills förkunnats, ett straff för mänsklighetens "synder", för enligt världsalltets kosmiska analyser kan över huvud taget inget väsen göra eller lida orätt.
Varje levande väsen utgör självt den absolut första orsaken till sitt eget öde.
Ingen energi kan utlösas utan att utgå från ett levande väsen.
Detta gäller likaväl de makrokosmiska och mikrokosmiska som de mellankosmiska energierna, vilket åter innebär: likaväl de så kallade "naturkrafterna" och de åtföljande manifestationerna och skapelserna som de krafter, skapelser eller manifestationer som utgår från de varelser vi i övrigt kallar "levande väsen".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt