Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Meditation |
KAPITEL 10
Varför primitivitet och lidanden eller domedagsepoken existerar
Denna ovannämnda upplevelse av livet känner vi alla till, eftersom vi alla besitter den.
Vi ser att denna upplevelse, som också rymmer manifestation eller skapelse, sträcker sig från kulminerande hat till kulminerande kärlek, vilket också betyder kulminerande djuriskhet respektive kulminerande mänsklighet.
Och på de stora frågorna: varför ska primitivitet, okunnighet, hat och lidande eller allt det så kallade "onda" över huvud taget existera; varför kan inte väsendenas livsupplevelse utgöra en permanent eller oavbruten visdoms- och kärleksupplevelse, är svaret därför oundgängligen detta, att för att livsupplevelse över huvud taget ska kunna äga rum, måste den vara en upplevelse av kontraster.
En upplevelse är endast möjlig genom att den är markerad med kontraster eller motsatser.
Hur skulle en konstnär kunna framställa en målning, om det endast existerade en enda färg i tillvaron och allt således måste ha absolut samma färg?
Hur skulle ljudfilm, musikverk eller dylikt kunna existera, om det endast fanns ett enda ljud eller en enda ton?
Hur skulle över huvud taget i ett sådant fall ett talspråk kunna existera?
Hur skulle upplevelse av välbefinnande, lycka och glädje kunna äga rum, om man inte i förväg hade upplevt obehag, olycka och lidande?
I samma mån som man har varit utsatt för lidanden eller ett olyckligt öde känner man detta ödes motsats som välbehag, ljus och lycka.
För att de levande väsendena ska kunna uppleva den allra högsta form av lycka och salighet, glädje och fullkomning i livsupplevelsen, är det absolut nödvändigt att de får uppleva denna höga livsupplevelseforms kontrast, vilket alltså innebär: mörkret och lidandet.
Därför är alla levande väsens livsupplevelseform organiserad i spiralkretslopp.
Dessa spiralkretslopp är indelade i särskilda medvetandesfärer som sträcker sig från kulminationen av mörker till kulminationen av ljus, vilket åter är detsamma som kulminationen av hat respektive kulminationen av kärlek.
Av dessa spiralkretsloppets sfärer utgör växtriket den första, djurriket den andra och människoriket den tredje sfären.
Därefter är sfärerna inte längre av fysisk natur, utan utgör andliga eller psykiska tillvaroplan.
Dessa är i mitt huvudverk Livets Bog närmare beskrivna som visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket.
De levande väsendenas eviga liv är således en passage genom dessa riken. När de har passerat de sex rikena, går de in i ett nytt spiralkretslopp för att på samma sätt, men i nya former, åter passera igenom spiralkretsloppets sex riken eller sfärer och så fortsätter det genom nya kretslopp i all evighet. För varje kretslopp får väsendena uppleva kulminationen av mörkret för att genom denna upplevelse få förmåga att uppleva kulminationen av ljuset i samma kretslopp. Då väsendena således i varje kretslopp får upplevelsen av mörkrets kulmination förnyad, får de därigenom sin eviga livsupplevelseförmågas kapacitet förnyad eller vidmakthållen när det gäller att kunna uppleva och skilja mellan ljus och mörker, mellan gott och ont, och i kraft av denna begåvning och av egen fri vilja får de i varje spirals ljusepok framträda som den kulminerande människan, som Guds avbild, lik honom, och således vara ett med Gud i all evighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt