Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
11 KAPITLET
Insikt om sanningen genom tro, mystik och mystiker
För den utvecklade och i tänkande framskridna människan kan inte heller den så kallade "tron" längre skapa "pingstglans över livet".
Det hjälper inte mycket att bli lovad en ljus och bättre tillvaro i en "andlig värld" bortom den fysiska, ett slags "immateriell tillvaroform", som lön, sedan man av en försyn eller gudom erhållit "syndaförlåtelse" eller "frälsning".
Visserligen är det sant att man på stadier där tänkandet angående kosmiska problem ännu är latent, och trosförmågan därför alltjämt är en tämligen stark bärande kraft eller solid grundval bakom viljeföringen, kan få uppleva en tämligen stor livsglädje eller fröjd vid tanken på en förhärligad eller "salig" tillvaro bortom den fysiska.
Men föreställningen eller bilden av denna "saliga" tillvaro, detta "paradis" eller denna "himmel" efter "döden", är inte en produkt av väsendets självständiga tänkande eller analysering.
Denna salighetsuppfattning är inte en intelligensmässig analys, den är inte ett vetande, utan utgör i stället en från andra väsen överförd uppfattning, som suggererats in i väsendet tack vare dess på detta område ännu bristfälliga tänkande och dess därför stora suggestiva mottaglighet, dvs. dess mentala känslighet.
Uppfattningen har gått in i väsendets tankar eller medvetande som en mättnad av en dessförinnan känd längtan eller hunger.
Denna hunger har inte hos väsendet – på grund av dess på det andliga området ännu obetydliga analyserings- eller tankeförmåga – varit av förståndsmässig natur.
Vad väsendet hungrat efter har inte i så stor utsträckning varit att få tillfredsställa sin intelligens som det varit att få tillfredsställa sin känsla.
En sådan ointellektuell känslohunger kan inte tillfredsställas genom en analys, hur vetenskapligt sann denna än må vara.
För att uppfatta och förstå en analys, alltså en detaljerad utredning, måste man äga ett med analysens objekt besläktat erfarenhetsmaterial, så att man med sitt härpå i förväg baserade förstånd och vetande kan undersöka analysens detaljer och göra dem till sitt eget teoretiska eller praktiska vetande.
Har man inte ett sådant erfarenhetsmaterial, kan man inte intelligensmässigt hungra efter detta "vetande".
Men det hindrar inte att man kan hungra efter en "känslomässig" tillfredsställelse i fråga om analysens ursprungliga objekt.
När som i detta fall analysens objekt är problemet "livet efter döden", kan detta mycket väl vara en fråga för jordmänniskor på många olika stadier, även där man inte alls har det tillräckliga erfarenhetsmaterialet och den därav följande intelligensen till att förstå spörsmålets verkliga vetenskapliga utredning eller sanning.
Och ju fattigare väsendet är på det erfarenhetsmaterial som är förutsättningen för förmågan att förstå problemet vetenskapligt, desto mer ligger detta spörsmåls sanna svar i sina detaljer över detta väsens dagsmedvetna horisont.
Svaret blir obegripligt, blir till "mystik".
På detta medvetandestadium heter det därför att "Guds vägar är outrannsakliga".
Men detta är inget tillfredsställande svar på livsfrågan.
Den religiösa hungern är ständigt densamma, men man känner alltså instinktivt att svaret på frågan är förbehållet särskilda av Gudomen gynnade väsen.
Och den enda väg, på vilken man kan nå en tillfredsställelse när det gäller livsproblemet, finns alltså hos sådana väsen.
Hur dessa väsen, med hjälp av ett långt större och mer omfattande erfarenhetsmaterial och en därur utvecklad motsvarande större intelligens- och intuitionsförmåga, på naturlig väg kan uppleva och analysera sanningen och uppnå den absoluta insikten, detta är ju alldeles omöjligt för de andra väsendena att fatta, eftersom en sådan förmåga ligger helt utanför deras egen förnimmelsemässiga kapacitet.
Denna förmåga blir oförklarlig för dem även i sina realistiska detaljer och kommer därför att av dem uppfattas som "mystik", och dess upphovsmän blir till "mystiker".
Men då de icke desto mindre möter dessa "mystiker" i den dagliga tillvaron, blir de nödsakade att erkänna deras existens.
Erkännandet grundar sig uteslutande på den omständigheten att dessa väsen, som man menar att Försynen gynnat med ett "högre vetande", är i stånd att uttala tankar som kan verka som tillfredsställande svar på deras livsfrågor eller som mättnad för deras hunger efter upplysning om "döden" och vad som döljer sig bakom denna.
Att dessa av "mystikerna" manifesterade tankar kan verka som mättnad för de andra väsendenas mentala hunger beror just på att de inte är några "vetenskapliga" detaljmässiga utredningar, som ifrågavarande väsens hjärnor inte alls skulle kunna ta emot och arbeta med.
I stället är tankarna uttryck för något som de känslomässigt kan förnimma som "behag".
Och att de kan förnimma dessa väsens manifesterade tankar som "känslomässigt behag" beror enbart på att dessa väsen varit i stånd att utforma sitt vetande om livet på ett sådant sätt att det för de hungrande väsendena inte verkar osannolikt eller overkligt.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt