Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
9 KAPITLET
Den vanliga döden har inte något med den verkliga döden att göra utan är en företeelse som avslöjar livets oförgänglighet
Döden är således inte, som miljoner människor tror, att mista sin fysiska kropp.
Tvärtom.
Detta har så att säga inte det minsta med den verkliga döden att göra.
Den verkliga döden kan endast existera som förlust av vetande och av den därav följande förlusten av intellektuell kunskap.
Men för att ett väsen mister sin fysiska kropp, förlorar det ju inte sitt vetande eller sin intellektuella kunskap, även om det tillfälligt stagnerat i sin fysiska kunskap.
Därför kan den verkliga döden endast vara en situation, i vilken väsendets kosmiska själsförmögenheter degenererar och individen behärskas av den därav följande bristen på förmåga att förstå.
Endast själva kulminationen av denna förlust av andlig förmåga eller intellektualitet kan vara uttryck för den absoluta döden.
Alla andra förekommande former av förlust av sinnen och andliga egenskaper är bara rent tillfälliga skador, skråmor eller sår som härrör från kampen för tillvaron och vilkas läkning genom liven är absolut oundgänglig och därför endast kan vara en fråga om tid.
Vi har alltså i den dagliga tillvaron två slags förluster av medvetande, nämligen den tillfälliga eller akuta förlusten, som orsakas av kampen för tillvaron, och den i form av förmågans degeneration framträdande kroniska förlusten av medvetandet, vilket här vill säga: en förlust av själsförmögenheterna, som inte frambragts på onaturligt sätt genom lemlästning, vanvård av organen eller någon annan form för överträdelse av livslagarna. Den första formen av medvetande- eller förmågeförlust kan närmast betecknas som det slitage på organen, nerverna och därmed på sinnena som den dagliga självbevarelsedriften eller kampen för tillvaron kräver. Skador på ögon, öron, armar och ben såväl som på invärtes organ som mage, tarmar, lungor, hjärta och hjärna etc., ja, ända till så kallade dödsfall eller till hela den fysiska organismens totala sammanbrott, så att den inte mer kan upprätthållas av jaget, är således endast tillfälliga naturliga skavanker, som ett liv i den dräpande principens zon eller krigets hemort ofrånkomligt måste medföra för de redskap som jaget måste nyttja i sin kamp för tillvaron. Och då det levande väsendets fysiska organism enbart är ett sådant redskap, kan jaget omöjligt undgå att få detta redskap påverkat av den materia, de krafter och energiformer, som det med hjälp av redskapet söker handskas med. Men då väsendet har förmåga att i form av reinkarnationen bygga upp nya kroppar, allt eftersom de gamla slits ut, kan ingen skada, inget slitage, ingen total undergång för dess fysiska organism bli annat en viss tillfällig, ytlig företeelse, som det relativt snabbt ersätter med uppbyggandet och förbättringen av en helt ny kropp eller organism, och så vidare. Att detta inte har med döden att göra utan i allra högsta grad uppenbarar livets oförgänglighet framstår här för den utvecklade forskaren som ett faktum. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt